Makemo Atoll, Tahanea Atoll

Efter några baguettetjocka dygn vid piren i Pouheva seglade vi ner mot sydöstra hörnet i Makemo. Att segla sig igenom en atoll är ett äventyr i sig... Korallhuvuden sticker upp lite på pin kiv där de känner för't, och för att upptäcka dem i tid bör man ha solen i ryggen, molnfri himmel och ett fullgott färgseende. Väl framme vid strandkanten sticker mindre huvuden, bummies, upp och när man så äntligen har krokat i sitt ankare och sjunker ner med en (dubbel) ankar-punsch efter en segling med nerverna på helspänn så kan man se ut över en bit atoll som ser ut sådär som man tänker sig att paradis-öar ska se ut. Kokospalmer som vajar i vinden, färgglada fiskar som hänger under kölen, turkosblått vatten som bryter av mot en kritvit strand... Vatten i behaglig badtemperatur och vågor som dånar på andra sidan revet. Stora snäckskal som ligger och skräpar. Vackra små snäckskal som springer iväg när man kommer för nära. Stundtals svår omgivning att ta in för en stadsråtta.
Vi hittade i vilket fall en ankring mellan bummiesarna med nära till en liten sandbank där vi kunde lufta (och sanda) Bennys kite ett slag. Vi fick påhälsning av gänget som bor ute på atollkanten och samlar kokos för kopraskörd, och de gav oss färska kokosnötter som smakar lite som Sprite.

Vi flyttade oss lite mer norrut och ankrade bakom ett rev tillsammans med ett gäng aussies och kiwis (australiensare och nya zealändare) och den här biten av atollen ligger lite mer off även för de som bor här; här härskar eremitkräftorna! Vi snackar att det knackar och klapprar precis över hela stranden. De attackerar nyfallna nötter och bitvis var det ett gytter av röda små ben och runda skal stora som tennisbollar som knastrade och knaprade... Kul. Lite creepy!
Här hade vi halvmeters sugfiskar på skrovet, så visst valde vi rätt miljövänlig antifouling på St Lucia...

Att ta sig ut från atollen var inte lika hisnande som att ta sig in, kanske tajmade vi slacket bättre nu när vår guesstimator på Tuamotus tidvatten funkar som den ska. Nåja, vi blev utspottade med strömfåran och hade 3-4 knop medströms, inte 8 knop som i mardrömsscenariot. Efter lång konvalescens i atollen kändes havssvallet välkommet och Kairos seglade muntert iväg mot Tahanea Atoll.

Vi har läst att Tahanea ska vara helsmutt på alla sätt, och knappt hinner vi langa ankare innan vi har skollinjalsstora kirurgfiskar i olika färger under skrovet. Att sitta på badbryggan och mata fiskar med exempelvis kokosflarn, vet ni hur larvigt kul det är? Som att mata abborrar med mask från en krok som man gör hemma... ;)
Vi snorklade på ett ställe som Soggy Paws har tipsat om och okej. Har ni sett Lilla Sjöjungfrun?
Ni vet när korallbergen tornar upp sig och man tänker "Amen viiisst att alla de där fiskarna finns på ett och samma ställe, och kom igen, det finns inte fiskar i den färgen..."
Oh but there is. No matter what your drug is, it's there. En grinig giant grouper låg och visade sina vassa undertänder för oss, en silvertip reefshark spanade längtansfullt efter neopreninpackat kött, moorish idol knaprade på sina svampar, parrotfish med eller utan pannbula i glada kulörer knaprade korall, trumpetfiskar och damsels och cleaner wrasse och små granar och snäckor och stora musslor med färgglada läppar och butterfly fish och unicorn fish och jacks och jag får sluta nu för det låter bara larvigt. Stört bra helt enkelt!

I övrigt har Tahanea, vad vi har sett - eller inte sett - rätt få korallhuvuden. Vi ligger ankrade vid en motu på östkanten i total stiltje. Benny har hittat en negligerad kokospalm att kriga med och jag går och vänder på fina snäckor. Däremellan blir vi sjukt varma och badar. Vi har varit på hummerjakt, som visserligen slutade hummerlös, men vi såg en hel hög med knäppa nattdjur på köpet... Burrowing stars, små sjöstjärneliknande djur som gräver ner kroppen och fladdrar girigt med armarna efter käk, små ilskna melerade nattmuränor som snappar efter fötterna och långa maskar (?) med eller utan bubblor på kroppen som klänger sig fast i hummersnaran. Och krabbor som pilar över fötterna. Och en stjärnhimmel som den bara kan bli mitt ute på en atoll i havet med bara en liten topplanterna som lyser ikapp. Och nu ska vi äta bullar.

----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com

Någon har startat om routern...

... Så vi langar lite bilder! 

Nationaldag - Borgmästaren visar dansstegen!

Trumslagarna övar, atollens mest entusiastiska dansare i mitten! 

Alla är så rena i öronen här. Tops växer vilt!

Vi har ett akvarium under båten... Med bananätande fiskar...

Ensam kvar....

Ensam kvar som enda ljushyade turisten på Makemo när Angie lämnar för en trip till sjuksugan på Tahiti. Vilket inte verkar som en stad att lägga tid på när man kan göra öde atoll efter öde atoll. Btw det verkar som Tahiti folket åker till en atoll för att ha lite semester, typ som när Stockholmarna åker till Visby.

Första dagen själv och en vindprognos som säger att antingen navigerar man över atollen ensam till en bättre ankring eller så frågar man byhövdningen om man kan ligga vid kajen. 
Kajansvarig = med polisen, så jag slipper klä mig i bastkjol och uppvakta hövdingens dotter med gåvor. Det går absolut bra att lägga sig vid kajen 3-4 dagar, och det kostar inget heller.
Efter 3 linor till kajen och 3 snorklingar för att placera om ankaret så att linnan inte skaver mot korall. Det ser ut om att det är 2 meter djupt, men det är 4-5 meter, klart vatten, perfekt att promenera omkring på botten med ett ankare i handen. Nu ligger jag bra och det kan börja blåsa. Vilket det gör, nu går vågorna och vinden rätt hårt på andra sidan kajen.  Ankringen hade vait helt exponerad! (vinden ökar)

Det är en liten festival även här (typ hela juli hela FP) här spelas det volybol eller basket i turneringsform och priserna är en säck ris eller kanske en fisk :)
Festival området är stort som en bandyplan men en det är fult med typiska fastfood resturanger som dom utrycker det själva. Finns även en öl hydda med biljard, en schack hydda och en liten lucka för prickskjutning, godishörna och ett sådant där fotbollsspel som man snurrar på. Vad mer kan man begära.
Svenska midsommar lekar hamnar lätt i skuggan av vad dom gör här.  Yxa,kniva,35 kokosnötter, 2 personer, ett recept för snabbaste nöttrensartävlingen.  Hugg upp nöterna i två delar, rensa kokos, samla allt i en säck. Först klar vinner! Lätt! Action, det här är på allvar å familjens heder står på spel å yxorna svingas å rensade nötter flygger.

En liten by långt bort från all civilisation skulle kunna vara så mycket mer vildavästern. Dom enda som skjuter dig här har jag på bild. Det är mycket civilicerat och alla är trevliga skickar med ungarna när man ska till sjukstugan eller handla baugetter. Och skicket på skolorna skulle göra vilken småstad som helst gröna av avund.
Om några timmar landar Angie igen, inget större fel på henne som tur var. Men nu får jag skynda mig att städa bort allt hårt festande dom här solodagarna, allt folk som ligger utslagna på däck.
Bjuder en vattensfalls bild från Ua Pou i övrigt hör resten till Makemo.

Mot atollerna!

Vår andra vik på Ua Pou heter Hakahetau. Förutom att Galapagos var "ok" sikt hela vägen ner så är det här första gången vi ser botten sedan Karibien. Klart vatten!! Där är vår kätting och där ligger ankaret! Filtret i watermakern håller sig krispigt vitt och äntligen hör vi alla små knapranden och bubblanden under kölen igen, de små ljuden som man undrar över när man först kommer till varmare vatten och sedan vänjer sig vid för där lever det ju...

Hakahetau är klart mycket trevligare än "storhamnen" Hakatea. Vi tog en lagom promenad till ett vattenfall som var sådär snyggt så att det passar på vykort och skärmsläckare. Ok, så i byaffären så såldes vykort med vattenfallet på. Löjligt fint, och klart badbart. Man kan inte dricka något vatten i naturen, men det betyder inte att man ska behöva gå törstig! Kokspalmer växer som ogräs och locals har placerat ut lite spett här och var, så att man lätt kan spetta upp sig en nöt och ta sig en slurk. Nice!

Sista dagen på Ua Pou var det tävling - mr och ms PouAu skulle utses! Hamnens annars schletna betongkloss pimpades i flera dagar med flätade palmblad och blommor som vi skulle få pynta upp en mindre förmögenhet för hos den lokala blomsterhökaren i Stockholm. Mat, mer blommor, sniderier, bira, mer käk! Fyra tonnisar svassade runt på golvet i diverse badkläder och finkläder och förklarade på franska och polynesiska varför just de skulle vinna. Om man inte har stenkoll på något av språken så kan man iaf klura ut ord som "barn, jobba, hela världen, dröm, natur". Same old, same old med andra ord.

Yolandi har hjälpt Benny att jaga en brödfrukt!

En grön bananstock stor som en förstagluttare sitter nu surrad runt akterstaget och i sittbrunnsfacken har vi mörsat ner pamplemousse så vattenlinjen tvekar. Okej, inte riktigt kanske, men i Tuamotous växer ingen pamplemousse så de kanske vill byta mot något annat - vi har ett gäng!

Vi var så på väg mot Raroia, där Kon-Tikiflotten strandade för 69 år sedan. Vi missade "slacket" i inloppet med ynka 30 minuter (efter att ha hängt på halvfart och väntat halva natten...) och medan vi väntade på nästa möjlighet att komma in så fick vi upplysningar om att Makemo-atollen 70Nm västerut har en läkare på ön. Blindtarmsbarnet har under seglingen fått problem och behöver ytterligare vård. Mot Makemo!
Vår första besegring och intagning av atoll var, hm, "spännande "! Mötande utflöde, svall akterifrån, stående vågor, full gas framåt ger vanligtvis 6 knop - vi gjorde 0,5 knop. Tjena! Det virvlade och frustade och Kairos slängdes som ett nötskal runt virvlar och höga vågor. Efter väl utförd infart möts vi av unicorn-fiskar, glasklar sikt på 11m och total stiltje i atollen. Paradis.

Väl emottagna av barn och läkare i byn så ska vi nu sätta mig (blindtarmsungen) på ett flygplan till Papeete (Tahiti).
Apae!

Ensam på atollankringen...