Efter att ha skvalpat runt i bukten några dagar så puttrade vi iallafall in till stan Sal Rei och möttes av en herre som stod i strandkanten och frågade oss nyfiket om vi var seglare - jomenvisst - det visade sig att han hade levt många år på havet och kört lastfartyg till både Stockholm och andra avkrokar jorden runt. Vi tjattrade ett litet tag och tog sen lite praktiska frågor typ är det ok att vi lägger vår jolle här etc. Vi pekade uppåt stan och frågade om vi kunde slänga våra sopor (trash) någonstans, varpå han svarade:
"Yes, quite a lot, mostly from Senegal. Also many from Gambia and around."
Vi kom tillrätta med soppåse-frågan till slut men det är samma visa som vi hört om på Sal...
När vi kom upp till torget kom de emot oss som hungriga zombies - försäljarna. De var ungefär lika frekventa som vi hade upplevt i Santa Maria men klart mycket mer aggressiva. Det slutade med en mycket kort vända gatan upp och ner, och sen ner på strandpromenaden för en mycket dyr bira. Special price for sailors, men är biran dyr och varenda jävel en aggressiv försäljare så kan man lika gärna smula vidare, tänkte vi och lättade ankare senare samma dag.
Morgonen efter kom vi fram till Tarrafal på ön São Nicolau och droppade ankaret på 10m superklart djup. Att stå på båten och se hela vägen ner till botten, läckert. Vi har dock blivit varnade för att det finns gott om hajar här, och några små mystiska maneter (?) har glidit förbi.
Men det skiter väl Benny i och hoppar i med kameran före :D
Det är bra att ni har en dåre som gör grejer och en fegis som sitter ombord och skriver om det hele... Hehe
Torget, det enda färgglada i Sal Rei... |
Lite för dyrt, men fräscht. Ägs av blekfisar och stoltserar med ett gäng TripAdvisor-diplom. |
Snorkling på Boa Vista |
Kusten på São Nicolau - vatten kända för bra fiske! Fullt med små lokala fiskebåtar. |
De höga bergen ger ömsom hårda kastvindar ömsom vindskydd så att alla vispar runt och gungar. På plussidan: inga sandbankar eller flughorder på båten! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar