Angie här!
Eftersom seglingsbeskrivningar skiljer
sig stort från varandra och Benny äntligen har fått fart på sina
inlägg så tänkte vi ruska om med en dubbeluppdatering.
I norska Kristiansand köpte vi dyr
burköl, ännu dyrare havremjölk och svinbillig rökt makrill. Jag
hörde även någon muttra om exceptionellt dyr motorolja, vilket man
kan tycka att de borde langa billigt på tapp jämte sin Hansa-bira. Snåla ålar! Fredag
13e var vi på väg att släppa marinan när en norsk båt tar sig in
och ska granna upp sig. Han missar efter några försök sin boj i
lovart, driver ner mot vår, fångar den och stänger därmed in oss
med sin bojlina. Vilken han sedan själv fastnar i. Och spottar och
fräser frenetiskt med sin bogpropeller för att ta sig ur. Går
inte. Han driver bara närmre och närmre Kairos vindroder, trasslar
om möjligt in sig ännu mer och sitter nu fast i tre båtars bojtampar.
Två båtar bär av, en snubbe hoppar i, tre killar bogserar upp och
en liten grabb guppar runt i sin dinge och rycker hjälplöst i ormboet av tampar som hänger på bojen. Kaptenen springer omkring med nya,
assnygga, svarta mjuka tampar på däck, som han inte gör fast
ordentligt innan de ska fästas på bryggan. Kvinnan står på sitt
däck ovanför mig och ser skräckslaget på när jag besudlar deras
vita däck med min fot som Saknar Snygg Seglarloafer. Det löste sig
till slut och vi håller gott avstånd till norrmän med högblanka
segelbåtar.
Men vafan, nu har ni läst om nya öar
och schysst downwindssegling. Men blir aldrig någon sjösjuk?
Johorå! Worry not, Angie har kräktips på gång! Jag har periodvis
poppat Postafen som snacks, men minnet är kort och Nordsjön
obarmhärtig. (Sjösjukan går ju permanent över efter 3-4 månader,
sen är det väldigt sällan som den infinner sig på bussen till
jobbet.) Och mitt vassa tips till dig som har en benägenhet att
hänga som en liten disktrasa över relingen; Pasta. Torrt och utan
sås eller lull-lull. Bara pasta. Du kan lugnt sitta och knapra på bit för
bit med blicken fäst i fjärran, och, Och! Det
hoppar upp i en liten degtuss och kommer på sin höjd att kännas
som att du har slickat på en bit wellpapp. Smidigt!
Nåväl. Världsomseglaren från Solna
satte sina potertoter på Vrångö och smällde en GB-glass. Sen köpte vi räkor från en GÖRGO FESKEHANDLARE, eftersom vi
är stockholmare så fick vi pizzaräkorna som legat längst. Byn på
Vrångö är en sjukt fin liten sommarpärla med trevliga klippor och
toaletter precis överallt. Typiskt värt om du gillar vacker natur
och inte drabbas av lappsjuka eller uttråkning i första laget,
eller om du vill sitta iförd polotröja och med blicken i fjärran och se svår ut, medan
din bok inte skriver sig själv på skrivmaskinen i stugan du
hyrt.
Utanför Varbergs fästning finns en
stor och fin ankring innanför hamnpiren med 4-5m asnice sandbotten.
Men eftersom svenskar är flockdjur och härmapor så betalar man
hellre pengar för att ligga och trängas vid bryggan, och vi kunde
ligga själva och fundera på en ockupation av fästningen. Hur ser försvaret ut - skulle
någon ens knyta näven i fickan? Finns det någon app för att
avfyra kanonerna? Chansen att lyckas är ändå rätt stor. Vi valde
mellanmjölksmedelvägen och betalade lite inträde för att titta på Bockstensmannen, spana på knappen som man tror rev upp ett hål i
huvudet på Karl XII och... Tja, se en och annan foppatoffel på
semester och själva hasa runt lite i presentshopen.
Seglingen till Falsterbo gick lite
fortare än väntat, med lite medström och ett jävla tryck i
seglen så gjorde vi typ 6-7 knop under hela natten. Vi stack på
eftermiddagen, och på morgonkvisten passerade vi under Öresundsbron
och fotade vindkraftverk som ett par riktiga turister. Tanken var att
vi skulle passera någon gång på kvällen... Här får jag ett
inhopp på jobbfronten, så nu får Benny segla vidare själv, igen.
Nesligt att missa den bästa biten i Sverige, men vafan man ska ju ha
råd med sittbrunnsbiran också!
Och världen, den är ju som bekant
liten. Några timmar innan vi ska lämna Falsterbokanalen åt varsitt
håll så förtöjer en ny båt bakom oss. Det seglande läkarparet som vi
hade SSB-kontakt med när jag låg och ruttnade i en sjökoj med en
ännu mer röten blindtarm. Grymt kul att få visa att man sprattlar och lever, och med deras hjälp. Tack!
//a
 |
| Kairos genom kanalen - mot Östersjön! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar