Vanuatu

Vanuatu är en ögrupp med ett 30tal öar utsprida från syd till nord över en sträcka på 470nm.
Vanuaterna känns trygga och vänliga och den sista kannibalen åt sin sista måltid på 60talet så man kan känna sig säker. Ankomst och ankring i Port Vila sker per segel då mitt start batteri gick sin egen väg. Men efter lite pyssel och letande å släpande av tungt blybatteri i 33 graders värme så är Kairos strax klar för nya öar. Som av en slump dyker engelska båten Moonraker upp lagom tills det är dags att ge sig ut i Vanuatus ö värld, så helt plötsligt har jag sällskap genom Vanuatu. Så från den "stora staden" Port Vila ger vi oss iväg å besöker små byar, vilket det finns många av, och alla har sin egen chief.

Genom med Vanuatu med Engelska båten Moonraker 

Bekvämt att ankra så man bara kan kliva över.

Få städer (2) på dom här öarna, dom flesta bor enkelt i ganska små byar.

Nguna och Epi besöks, ungefär 1 dag på varje ö, guidning genom byn och snorkling med anemoner och mjukkorall. På Epi letar vi förgäves efter en sjöko, tydligen så ska det finnas en här. Något som alla seglare letar efter men ingen verkar hitta.

Samling runt...

...runt the Lion fish.

Ett par dagar senare möter jag upp Svenska båten Nerthus vid Ambrym. Här ska det spanas på en aktiv vulkan. På natten ser vi vulken lysa upp under sidan på molnen/röken nere från ankringen, mäktigt. Sedan lagom tills att solen går upp samlas vi på stranden för färd ut i djungeln med 4wd pickup. Inte mycket mer än ett par hjulspår genom grönskan, men fram kommer vi. Sedan har vi ca 4 timmars vandring. Först genom djungeln (uppför) innan vi kommer ner på en större platå med svart vulkangrus, där vi går i flodfåra. När vi närmar oss går det uppför igen, först i en liten bäck sedan på krönet av en smal ås som ringlar sig fram.

Ju närmare vi kommer kanten på kratern desto mindre grönt finns runt omkring och desto mer sticker svavellukten i näsan. Väl framme så ser man ca 200m ner till en vild liten lava sjö som bubblar å kokar. Coolt!

Möter upp Svenska båten Nerthus vid Ambrym.

Vulkan vandring, startade med en offroad färd. 7 svenskar och en guide.

Vandring till en början genom regnskog. 

Sedan kommer vi ner på vulkansanden "the flats".

Innan vi börjar ta oss uppåt igen.

Mindre och mindre växtlighet och mer svavel i luften än syre ;)

Äntligen uppe, inget bad i den här sjön.

På väg ner.

En annan intressant grej är million dollar point på ön Santo. Riktigt bra snorkling med massor med vrak och bilar och alla tänkbara fiskar.
Under WWII var Amerikanarna stationerade på ön, dom var nog ett gäng, då jag läste att man en gång kunde räkna till 30 biografer, undra om det ens finns någon idag.
Jo, när kriget var slut stod dom där med allt från kläder till buldosers å lastbilar. Att ta hem allt gick inte, dels pga av att transporten hem var fylld med mannar och dels pga av att kontrakten som skrevs vid upphandlingen förbjöd att materiel skulle hem igen. Som lastbils försäljare vill man ju inte att marknaden skulle flöda av billiga lastbilar när kriget var slut.
Så vad gör man, jo man erbjuder Fransoserna/Engelsmännen som har hand om Vanuatu att köpa allt för 10cent på dollarn. Men med tanke på förhandlings läget så bjöd dom 6cent på dollarn. Vilket Amerikanarna inte var nöjda med, så dom ställde helt enkelt upp allt på stranden och knuffade allt ut i havet med buldosern, sedan sten på gaspedalen och alla fordon gick samma väg. Så tack för ett skambud och en gäng mindre smarta (var Trump med redan då?) Amerikanare så har vi idag en mycket intressant snorkling.

Million dollar point. Mycket skrot och massor med fisk.

I skrivande stund är jag redan på väg väster ut från Vanuatu, ca 600nm kvar till nästa mål och fortfarande i sällskap med Moonraker.

Cheers, 

Benny

Luganvill, sista anhalten innan havet.

Ballar av stål

Angie här!

Medan Benny står barfota på däck i Vanuatus varma sol och sötar av Kairos och sina yllekläder (som nu kan förpassas långt ner i något torrt stuvfack) ska jag berätta om seglingen dit. "Men du var ju inte med!" kanske den uppmärksamme läsaren utbrister - och det stämmer! Men när man har gett sig av norrut från NZ och en cyklon vid namn Donna dyker upp på väderprognosen så kan det vara bra med lite extra väderspaning hemifrån. Vilken röta att ha en väderflicka på sailmail-avstånd!
Med hjälp av information från stora gribfiler, PassageWeather, MetBob och Fijis met-service så har vi försökt förutse Donnas väg framåt. Alla de här stationerna mäter på olika sätt och prognoserna har varit allt från "ok det här löser sig" till "båt i tombola".

De första prognoserna var samstämmiga om att Donna skulle "krascha" över New Caledonia för att sedan upplösas i några förvirrade vindvridningar och försvinna åt sydost. Ok! Benny lägger kurs öster om ovädret, han ska ju ändå inte till New Cal! Någon dag senare har prognoserna ändrats, nu kommer hon liksom att "rulla av" New Caledonia och slungas österut mot... En liten gul båt...
Jag sitter med en varm kopp te i ett vår-varm-kallt Stockholm och läser mailen:

8 MAJ UTC 0730
Blåser gör det, nu hänger jag med tänderna på kanten igen, och fötterna i köket.
Men det finns ju possetiva sidor med halv vind / up vind oxå, vindgeneratorn laddar som bara den :)
Man kan tycka att det blåser rätt ordentligt,vilket det nog gör, 25-30knp iallafall. 
3 rev på storen och inrullad fock.

9 MAJ UTC 0720 
KAnske skulle man målat friborden med bottenfärg...
Det här borde bli 4 dygnet med vinden in på styrbord... bra iallafall att köket är neråt, säkrare så.
Lite kvavt i båten, nästan all ventilation är stängd för att det inte ska rinna in för mycket vatten när det slår över däck.
Luckan för dragen och halva uppvikt. Stänker rätt ordentligt ibland.

9 MAJ UTC 2100
Gröt med russin å färsk kiwi å guleböj. Kaffe på D.
Kollade ut i morse å ser att vinddelen av vindrodret tydligen seglat en egen väg, eller blåst iväg.
Men båten styr bra iallafall, lite högre i vind bara.  Ut med reserven. Tror jag har material att göra 2st till eller så.

Svall... Now you see me... Now you don't...

2 rev. Sämre väder på g.

Dagarna närmar sig ett oundvikligt möte, jag sitter hemma och ser hur vindhastigheterna strax öster om Donna ligger uppemot 30-40 knop. 70 nära mitten. Donna rör sig sydost, Benny och Kairos trummar på i bra hastighet, 120Nm per dygn, stadigt med en ordentlig lutning i halvvind. Det kan gå skitbra, det kan bli svintight. Jag skickar väderprognoser två gånger om dygnet, får återrapportering någon gång på morgonen svensk tid.

Enligt prognoserna kommer de att vara som absolut närmast varandra tidigt den 10 maj.
Och då händer det.
Donna går söderut, Benny följer med vindvridningen norr om henne och glider upp mot Vanuatu. Vinden mojnar, vågorna lugnar ner sig, solen tittar fram. Han kan släppa de tre reven på storen och rulla ut genuan. Det är varmt, sjöstället med sin nu salta insida får åka av och kalsongseglingen är åter ett faktum. Några lugna dygn med resterna av doradosarna som fångades i början av resan avnjutes. Scones bakas och facebookvännerna som får en positionsuppdatering kan pusta ut.

På väg in i Port Vilas hamn smäller det till. Startbatteriet har exploderat! Då får man kryssa in i hamnen och börja meka direkt efter inklarering.
Har man båt har man att göra, helt klart.

Bild på Donna från PassageWeather, strax öster om New Cal syns hon som ett rödlila öga. Till höger, i närheten av Fiji syns cyklonen Ella som sedan också försvann.  

Skärmdump av grib-prognos. Den gul-röda pricken är Vanuatu dit Benny ska. Triangeln med datum och tid är positionen, och över New Cal syns Donna som en kanelbulle.
(Sjökortet är skärmdumpat i nakenläge utan information för att lättare se waypoints.)

Dygnet efter; Donna har gått åt sydost och Kairos seglar norr om ögat och får dessutom en skjuts i rätt riktning av vindvridningen.

Donna har dragit förbi. Lugnet.