Från St Lucia till Bequia

Efter en liten tur till huvudstaden Castries där vi hittade kakaopinnar (<3) och sniffade på muskotnötter så lämnade vi Rodney Bay för Marigot Bay 8Nm söderut på St Lucia. På vägen så seglade vi rakt in i ett squall, (de här små ovädrena med kraftigt regn och "spännande" vindvridningar som passerar på 5-15 min) de är så kompakta så det såg precis ut som att vi seglade rakt in i ett vattenfall.
Segligen till Marigot tog ungefär 2,5h med endast genuan ute (vår FRASIGA nya mums-genua!) och kollar man inte sjökortet är det lätt att missa viken; en brittisk amiral gömde hela sin flotta i Marigot medan den franska flottan seglade rakt förbi...
Marigot Bay är en liten pärla! Segla inte förbi, ankra tidigt och njut av fin snorkling, höga lummiga berg som omger den turkosa viken, och lite palmstränder innan den innersta delen som är ett "hurricane hole" omges av tjock mangrove. I Marigot spelade man in en del av filmen Dr Doolittle, så självklart kan du ta en bira på "Doolittle's".
En dyr bira. (Allt som ska ner i munnen är iofs dyrt i Karibien.)
Vi ska inte skryta med att vi såg filmen i förrgår, men tydligen så var det en scen med en enorm snigel som spelades in i Marigot - förutom att den var av sekundär kvalitet så hade man problem med de boende vars barn i samma veva hade haft magproblem pga sniglar i färskvattnet - och "mobs of angry locals threw rocks at it". Strålande.
En dingefärd längre söderut - förbi larvigt klara snorklingsvatten - kan man dra dingen över en liten utgrävd å och dimpa ner i en sötvattensinsjö. Ett sånt där ställe där man inte ska kissa i vattnet om man inte vill ha små fiskar upp i pinkeriet!
Kokospalmer och mangroveträsk, och en särskilt fin expedition om man är fågelintresserad. Eller gillar små gula krabbor som krälar på mangrovestammarna.

När vi kom hem så blev vi lite fulla i fan och bestämde oss för att nattsegla till Bequia, som tillhör St Vincent & the Grenadines. Be-khway, inte Bekkja eller Bekiia som vi tveksamt klämde fram till marinagrabben medan han fnissade mackan ur näsborrarna. Bequia har en av de skönaste flaggorna, en asnöjd val. Klockrent.
När vi kom till Admiralty Bay så träffade vi på Roger Jonas och Silke, ett gäng som vi mötte i Las Palmas - jävligt gött att mötas på andra sidan och se att alla korsat Atlanten med sina leenden i behåll!
Det ligger iaf över 100 båtar i den här viken, men ändå paddlar stora sköldpaddor omkring bland båtarna. Det blåser friskt och vi spänner ut vår ankarkätting nästan konstant, hoppar man i för att snorkla så driver man iväg och tittar upp vid båten bakom. Men vi har vindgenerator så tummarna i luften!   

I morgon smular vi norrut mot St Vincent för att utöka vår besättning med Bennys brorsor - fullt ös!

Muskot med sina skal, "blommor" som vi känner dem vid.

St Lucia - Pestens tid

Så vinkade vi farväl åt Barbados - man borde inte gilla vistelsen om man bor på båt, men det gör man. Det var strålande. Tack.

Det var en stor kontrast att komma till Rodney Bay, St Lucia. Du möts av en stor ankringsvik och en liten kanal... Och innanför kanalen breder en enorm marina ut sig. Det tar aldrig slut! Båttillbehörsbutiker och hardware stores och alla möjliga härliga dyra ställen! (Fyy...) 

Först guppade vi runt i ankringsviken lite, badade och göttade oss mellan de väldigt frekventa regnskurarna (det gör la inget när det är 30+). Sedan skulle vi lyftas för att bottenmåla. Alltid spännande att lyfta sin bostad i två slingar...

När vi har lyft så kommer en av snubbarna fram och tummar en liten plupp på skrovet å skakar på huvudet, "You've got blisters, man..." 

Äh, så illa är det väl inte?

När hon stöttats upp och torkat lite så ser vi det också. Böldpest, plastpest, osmos - oönskat barn går också vid många namn. När man sticker hål på bölderna så rinner det ut en brun ättiksluktande sörja, det här luktminnet har etsat sig fast för evigt, så behöver ni någon gång en blodhund vid misstänkt pest så äre bara att höra av sig! 

Vi har googlat oss till snar expertis på ämnet nu. Detta händer inte över en natt, det tar ett gäng år - så det betyder inte döden att vi löser det nu. Med vår strama planering och boatyardens lite slappare deadlineattityd så har vi plåstrat om vårat brutna ben (målat med bottenfärg, "antifoulat") och flyttat den totala nerslipningen och böldborttagningen till framtiden. Det är inte optimalt, men det är vad vi kan trolla ihop. Kul nästan jämt!

Vanligtvis är man som ankarliggare rätt så skyddad från mygg eftersom det är först när man ligger i total lä som de små vampyrerna kan servera sig knäveck, fotknölar och andra delikata blodportar. På varvet (och säkert över hela ön såklart) fanns det hur många sorters mygg som helst. Vanliga skräpmyggor som dog lätt, randiga vidriga dengue-myggor, myggor som ger bölder istället för kliande bett och en överintelligent sort som var helt omöjlig att döda! Den hade antenner, den gömde sig när man såg på den och den var liksom gjord av kevlar, troligen med minst tresiffrigt IQ. En av oss har fräknar på benen, fast den andra är precis lika prickig. Nu har vi invigt vårt malarianät från Naturkompaniet, och här kommer versalerna: DET ÄR UNDERBART!!! Efter några smekningar mot nätet så blir myggorna groggy och sen DÖR DE MWHAHAHAHA! 

Vi har precis återförenats med plurret och njuter lite lätt av att slippa klättra på stege för att komma ombord. Vi har inte sett så mycket utav St Lucia än, förutom en liten avstickare i fredags, då Kelly, en karl som vi träffade på varvet drog med oss på en gatufest för en välbehövlig urladdning... 

Sååå än så länge har vi inte sett mer än svindyra grönsaker, oerhört frekventa regnskurar, lummiga berg och marinan. Marinan är som en liten "gated community" så allt är rent och fräscht och dyrt och trevligt och fancy och du behöver självklart inte åka någonstans för allt du behöver finns här. Bekvämt men trist. Nu rycker vi upp oss och spanar på resten av St Lucia.

Först en liten bild som vi glömde från Barbados - vilken photoshopskill! 

Sköldpaddor och akvariefiskar på sedlarna. Fiint. (Fast, här kanske det bara heter "fisk"?)

Rodney Bay

Här hänger vi på torken... Att använda sin hjälm på arbetsplatsen är OERHÖRT viktigt, skyddsombudet bryr sig inte om du har två meter rastaflätor. Gilla läget, släpp på remmen.

Ja. Så ser det ut alltså, osmos.

Är du osäker, gör ett hål i en blåsa och se om det rinner ut ättiksluktande vätska. 

Vi langade på lite gummifärg för att skydda den gamla nötta durken...

... Och fick finbesök.

På tillverkarens hemsida såg vi att vi hade misslyckats helt med jollelagningen! Herregud INGEN av oss hade bikini!!! Håller den inte den här gången så vet vi iaf varför.

Nylackat... När man ändå ligger på land och inte kan använda kranar och whatnots, varför ska man då ha ett golv att stå på:)

Benny hittade en sladd som inte gick någonstans. Sen en till. Och en gammal logg. Och lite kontakter. Ni ser ju hur glad man blir av att rensa i elskåpet!

A blessed new year to ya'll from Carlisle Bay, Btown!

Åh, dagarna går fort när man har kul! Barbados är fan alla tummar upp. När man lärt sig att de kör med vänstertrafik och kollar åt rätt håll på gatan så att man överlever sina promenader. De som bor här är så trevliga att man nästan skäms! Hälsa, vinka lite avmätt med tre fingrar i en lätt cirkulerande rörelse som att du snurrar på ett stort slappt hjul och du är hemma. 
Strax innan nyår gled det in sköldpaddor överallt i Carlisle Bay där vi ligger. När man står och sköljer disken så tittar det upp ett litet huvud och några små labbar (fossingar?) som guppar omkring för att sedan dyka ner igen. När vi tar dingen in i kanalen så ploppar de upp lite här och var, en höll vi på att krocka med men vi kom alla ut på varsin sida med blotta förskräckelsen och alla skal i behåll...

Nyår på Barbados då! Vi hade fått tydliga direktiv om att Holetown på västkanten skulle vara the shit på tolvslaget, sen ska man ta sig till östsidan för att se soluppgången och käka friterat och dricka bloody mary till frukost på stranden. Vi, liksom de flesta båtboende, är ju vana att gå upp när solen visar sig och börjar blinka snett så fort mörkret lagt sig... Hur skulle vi palla...
Det hela löste sig galant, vi hade våra atlantpolare Håkan och Viktoria från Bluebill över och delade en flaska rom eller två, satt och ljög i sittbrunnen och tiden bokstavligen flög iväg, landade på tio i tolv och vi såg fyrverkerierna i Bridgetown från Kairos!       
 
Efter en liten återhämtning på någon dag så tog vi oss till den omtalade "keefen" som alla tjatat om så fort man råkat se lite vilsen ut i närheten av en busshållplats. Harrison's Cave, en grotta med stalaktiter och stalagmiter och saltformationer och vatten och 98% luftfuktighet, ja ni vet. Tufft om man gillar sånt! Vår rasta-guide Peter (det var hans egna titel på sig själv, och det var mycket viktigt) körde ner oss en bra bit i berget - jag vet inte hur djupt eller hur långt för ingen av oss lyssnade så noga just då - men så ber han alla stänga av sina telefoner och kameror och whatnots.
Det mörkret som föll alltså.
Ska du besöka grottan så ta en titt på den där filmen The Descent innan, vetja!!!

Och så har vi hämtat våra segel på Doyle's segelloft, de är krispiga som jag vet inte vad - som nya segel! Smutt!

Men hallå har ni inget att gnälla påråå...
Ok, eftersom ni tjatar och vi vet att det snöar i Sverige:
Nu har vi suttit i typ fem timmar och kämpat med BK's wifi. Vi har en mobilsticka från Cape Verde som vi behöver låsa upp för att den ska lira med Barbados' FLOW och det här har helt att göra med 56k-modemshastigheten på nätverket men om NÅGON har en upplåsningskod till en Huawei E303 så skicka den... Please... Jag kommer mata sköldpaddorna med den snart... Or up the Bajan :p
Hnng... Och nyss var det 30grader och skön sol, nu ösregnar det. Och vi har lämnat en lucka öppen i båten för vädring. #SugarHoneyIceTea

Den där lilla korta flarran längst bort... Ooh

Trädet som gav upphov till namnet "Barbados", en portugisisk upptäckare tyckte det såg ut som skägg - Los Barbados (de skäggiga) och förr i tiden så fastnade smeknamn fort. Såatteh. Skägg vid skägg!

Harrisons (KEEF, tänk bred bajan accent här) Cave.

Kul att mecka, nästan jämt! :) En dag drog vi iväg som f-n när vi skulle ladda. Det visade sig att växelreglaget trängtade efter lite kärlek och WD-40...

Vår nya stor vs vår gamla!

Att ta bussen är peanuts. Antingen väljer du bussen To City eller From City När den kommer att dyka upp, om den ens dyker upp - en annan historia. Här med ett gäng kilo sköna segelsäckar.

:D