Martinique - Dominica - Guadeloupe

C'est moi, gästbloggerskan Angie igen! Med några decimeter Stockholmsk pudersnö färskt i minnet landade jag på Martinique, hos ett rött skägg och en gul båt, och välkomnades av ett varmt och generöst regn.
Efter att ha korkat upp en liten champagneflaska och en kaviartub hyrde vi en bil och smattrade runt på ön. Varmt, franskt, karibiskt. Finns inte så mycket mer att säga. En liten kyrka med några hundra år på nacken, klädsamma fält med sockerrör och en hel del schyssta stränder om man gillar fölk å nakna fransmän. I Saint-Anne där vi låg för ankare låg de svenska seglarna på pärlband - allt från långliggare, charterskeppare, de som med färskt lyckorus just tagit sig över Atlanten för första gången och de som just tagit sig runt jorden ett varv. Vi är ett välrepresenterat land till havs!
I övrigt finns väl inte så mycket att tillägga. Det är en ordnad och bekväm ö. Passar den som behöver chilla, reparera, bunkra och vänta på gäster. Moving on!

Strandknat i Saint-Anne.

Jacuzzifeeling på badet i en sval bergsflod (svinkallt).

Strandutsikt i Saint Pierre.

Dominica - nästa land är den lilla självständiga ön som till skillnad från sina franska grannöar inte får några fickpengar i vare sig € eller $, och som dessutom råkade ligga mitt i skottlinjen för orkanen Maria i september 2017.
När vi seglar upp mot Portsmouth så möts vi upp av en kille från PAYS (Portsmouth Association of Yacht Services), en organisation som startades av boatboysen som kroknade på att yachtisar bara hoppade över Dominica på grund av det dåliga ryktet, typ rånrisk och allmän oskönt bemötande. De startade på eget bevåg sin organistion för att seglare ska våga komma dit, känna sig trygga och välkomna och spendera pengar på ön. De är väldigt noga med att hälsa alla varmt välkomna till Dominica, och jävligt viktigt att nämna är att de är trevliga även om man inte vill köpa en mooring!

Även om du inte seglar och har dig här i krokarna så såg du kanske bilderna på nyheterna. Då minns du nog hur förjävligt det såg ut, allt var sönderblåst och kaos. Nu, 7 månader senare, säger de att bananpalmerna börjar bära frukt igen. Mellan reparationer och nybyggen ligger brädhögar som har varit affärer och hus. De kämpar på och jobbar för fullt överallt! Vi köper så många smarriga tomater vi kan och pyntar för en tur uppför Indian River. En loj leguan ligger å solar på en stam och vår guide, PAYS-snubben Albin berättar medan han paddlar om urbefolkningen som bodde här. Han berättar vidare om alla växter, djur och han visar oss inspelningsplatser från Pirates of the Caribbean. Numera en liten sönderblåst brygga. Klick-klick-klick, frenetiskt fotande från turistbåten. Vi kommer upp till en liten reggaebar där vi köper kall bira och spanar på kolibrier. Silhuetterna av bergen ser ut som små moppemustascher, det mesta som står kvar är lövlösa stammar. Vi tar några egna promenader upp på bergen (SÅKLART det är ju 40 grader varmt, vart ska man annars gå?! Svettas på höjd är kul!!!) och vi är fria att vandra längs med vägen, men blir varnade för att knata ut i spenaten, det finns en massa rostigt skit som ingen har röjt undan än. Och ormar, de blir arga och bits om du trampar på dem, men de är inte farliga.
:)
Vi lämnade en garderobsrensning och två säckar kläder från en charterbåt och hoppas att det kommer till användning. Tydligen behöver de takspik också, men sånt seglar vi tyvärr inte runt med. Vi köpte en försvarbar mängd öl och grönt och tänker att det bästa alla kan göra är att åka dit och göra detsamma, hoppa inte över härliga Dominica! 

Kontra Dominicas strandpromenad.

Uppför Indian River.

Palmigt plockepinn.

Taggigt träd, river bättre än många spikmattor på ryggen!

... Planterar även små spanska ryttare på stigen...

Ett av de övervuxna forten i Cabrits.

Allt är inte röjt när man kommer från de välansade och låglänta stigarna... Förutom mängder av landkrabbor och blåa ödlor lurkar en och annan blek gollum i buskarna...

Fortfarande pinnig utsikt, men lite grönt börjar smyga sig fram på stammarna!

Guadeloupe
Frankrike igen dårå! Vi tar några vikar och försöker checka in oss i landet, möts av stängda dörrar, tryckande hetta, hårda baguetter och axelryckningar. "No worries, you are ze swedish, zey don't care, just uhm cut your beard perhaps?" Terrorviking med blek sidekick på väg, se upp.   
Det är inte säsong, men dock förekommer en och annan manet. Några vilsna tentakler av en moon-#@!!&%-jellyfish snirklade sig in i vår vik och bjöd oss båda på ilsket randig hud och en vinägerdusch. Den uppmärksamme fransosen kunde ha lärt sig både en och två svulstiga svenska svordomar från badplattformen på Kairos vid det här tillfället. Men antagligen undrades det nog bara över varför vi luktade som två surgurkor. Vi gjorde det enda raka och dränkte förtretet i rhum-punsch. Nu ligger vi i en ny vik med ett gäng guppande sköldpaddor och tricoloren vajandes under styrbords vantspridare. Au revoir!

//a

Med genuan mot Guadeloupe.

Ytterligare ett gammalt fort, mängder av lämningar. Fort Louis Delgiés.

Är det Caribbean Game of Thrones? Är det en karibisk jultomte? Varför är den så obehaglig? VI VET INTE!!!

Sillmiddag med svenska avsikter och kontinentala ingredienser; egengjord sill på dorado (Sydatlanten), lokala potäter från Guadelope, svensksmugglad Kalles kaviar, superimporterade cornichons från Frankrike, surdegslimpa från en surdeg som har seglat jorden runt och även varit nere i Antarktis och vänt, samt tysk bira från Namibia. Skål! 

Pigeon Island som ska vara den bästa snorklingen i de här krokarna. Ni kan ju backa några månader i bloggen gissa vad vi kände. Fett. Grumlig. Snorkling.