Badbyxor och kaviar slut, mot Sverige.

St Martin, Marigot bay.

Säsongen och min tid i västindien är slut och sista tiden tillbringar jag på franska Saint Martin. Regnet kommer oftare och oftare, mina badbyxor faller i bitar och en tom kaviar tub är säkra tecken att det är dags att segla norrut. Men innan man gör det så får man passa på att byta offeranoden på propelleraxeln, skrubba botten och äta och dricka som seglare bör.

Rom, öl & några langusters (självplock), vad mer behöver man.

Ovanlig måltid, köttbullar!! & en grönsakspaj.

Segelreparationer på Pedros segelmakeri ;)

St Martin är rejält sönderblåst efter Irma, en kategori 5 orkan (mer om Irma).  Först går jag in i Anse Marcel, där fanns det en gång en marina och ett jättehotell, nu är det en spökstad med stängda restauranger utan tak och buckliga bilar på gatorna. Bryggorna som en gång var en marina ligger långt upp på land och en del av en stor katamaran kan skymta över ytan, en gång kunde man checka in här men inte nu längre. Det enda som är öppet är sjömacken. Efter en pratstund så berättar han att marinan var fylld och hälften av båtarna sjönk. Kolla in google maps satellitbild från hur det var innan. Det ser ju ändå rätt skyddat ut, men icke. Resten av ön är i lika dåligt skick. Båtar ligger lite här och där både på land och i (under) vattnet, många utan mast.

Anse Marcels marina, bryggorna uppe på land.

Många hus utan tak.

Uppsamling av bilar som rullat omkring i blåsten.

Det är inte bara små båtar som sjunker....

.... utan även stora.

St Martin har inte mycket att erbjuda, storköp, baguetter och ganska billig rom, inte så mycket annat som händer här, det är inte som på Nevis att det finns en plats "där det händer".

Eller kanske, man kan åka till flygplatsen och hänga i stängslet när planen lyfter (men du behöver en jumbojet!) Men annars har jag mest putsat på både båt och CV - den ena ska säljas och den andre säljas in.

St Martin är franskt så därför funkar mobildatan som hemma i Sverige så jag har passat på att lägga upp en profil på LinkedIn och andra internet grejer, vad man nu gör på internet, laddar upp en youtubefilm kanske. 

Å nu är det dags att segla ca 860nm rakt nordligt!

Cya

Man behöver större plan om man ska hänga i staketet,

En liten film från ankomsten till Cape Town och till den varma seglingen i västindien...

A monkey a donkey and 2 islands.

Saint Kitts & Nevis är 2 öar som ligger lite utanför det "vanliga" cruising stråket. Här är det 10-20 besökande båtar när jag är här, så det är betydligt lugnare än stormarknads parkeringen (tänk jul tid) runt Martinique.
Nevis är även den ö som vi får tacka för att inte alla Lewards Islands är franska, den var den enda ön som höl emot när engeland och frankrike kastade sten på varandra för att se vem som var starkats, i det här fallet Nevis (england)! Så då är även in clareringen lite mindre fransk och lite mer byråkratiskt engelskt, till skilnad från dom franska öarna där man fyller i allt på en dator och printar,stämplar och klart. Först besöker man Customs, sedan Imigration och sist Port office, dom ligger vägg i vägg så motionen uteblir.

Fortet som vi stogemot Frankrike.

Djur på andra djur är ju alltid kul.

Tjockaste trädet på Nevis.

Nevis.

Gren Vervet.

Pinneys beach, det är där det händer sa killen på port office när jag sa att jag ankrad rakt framför stan (Charlestown). Så jag flyttar snällt båten till en moooring vid nämnda beach för att se vad som händer, efter 2 dagar så undrar jag fortfarande, men mina observationer av "det är där det händer" är följande.
När man kör in till stranden för morgon joggen så möts man av 2 tanter som plockar snäckor och några Green Vervet monkeys. Dom övriga turisterna är rätt få och kommer lite senare när solen har gått upp över berget.
Det finns en beach bar med dyr öl på tapp och billig öl på flaska och wifi.
Går man förbi strandbaren står det en fågel på en ko, och lite längre in på ängen står ett gäng arga åsnor, och det går lite vandrings led upp i skogen.
Så efter 2 dagar med allt det här fantastika "det är där det händer" så känner jag att det är dags för en lite lugnare vik, det här blir ju stressigt, mot Kitts.

White House bay, St Kitts.
Här händer det inte mycket, på 7-8 meters djup är det små runda hala stenar och på 5-6 meters djup så är det perfekt sand att ankra i, det har jag utforskat, står även i cruising guiden om man läser texten till bilden.
Här är ölen dubblet så dyr och det är betydligt mer väldordnat på stranden, soffor å kuddar.... kan ju bero på att dom smällt upp en superyacht marina några hundra meter härifrån, dom har ju råd.
Ska man ut å vandra bland "bergen" här och går fel så kan man ha tur och träffa "rastafari herden" som gärna tar sin bil och ger dig lift ditt du borde vara och även förklarar hur vandringsleden går. Topp!
Mycke annat händer inte här, att segla till stan på ST Kitts (Bassterre) känns inte så lockande, dels så verkar det regna där mycket oftare än någon annanstans, sedan kommer det 2 cruisships varje dag och skyflar av några tusen turister och sist så är ankringen ingen höjdare.
Så nu är jag tillbaka på Nevis för att checka ut och dricka en billig öl på stranden sitandes på en gammal pall av några brädstumpar målade i rastafari färger.
Cheers.

White house bay.

ST Kitts.

Vad är det hät? Undervattensmaskros?

Kevin Costner och HeiHei på små små äventyr

Efter viss tid till sjöss på sin soloseglats har Benny fått in en "viss knix" med att segla Kairos själv. Nog för att hon är utrustad för bekväm solosegling, men det här är nästan lite Kevin Costner i Waterworld, jag hinner knappt titta upp från boken innan han står och simultanskotar och drar i tampar. Det är sjukt fascinerande, men jag känner mig också lite som Moana's fjäderfä HeiHei. (Nej, man blir inte för gammal för animerad film.)

Vi låg i Deshaies, Guadeloupe, och bläddrade i den typ-20-nånting-år-gamla guideboken efter något att spana på; en kulle att bestiga, ett syfte att göra matsäck eller bara en anledning att dinga iland. Till slut läste vi: "Hike up the river, 2 hours and then you hit a waterfall. After that it's 15 minutes by road back to the village". Perfa! Vi följde bäcken, i bäcken, och klättrade på små och stora stenar. Och det tog så att säga lite mer än två timmar.
Men det var sanslöst fint! Och de där stackars musklerna som man aldrig använder, förutom när man både gör en Van Damme-split mellan två avlägsna stenblock och håller uppe kroppsvikten med två hala fingerkrokar! Svettigt, och perfekt att göra i en sval och porlande bäck. Lite fusk att man inte riktigt ser vattenfallet när man väl krälat hela vägen, men vad gör det när man kan bada helt ensamma i en sval grottpool. Massor av klarblå dagssländor, spindelnät och lianer (som inte håller att svinga sig i).
Nog för att en av oss sinkade den andra med att fastna mellan stenar, nedanför alltför stora stenar, och fota små tunglastade myror men den där kvarten ner och tillbaka tog ungefär en timme. Oavsett hur många kalla öl som lockade på havsnivå. Outdated pilotguide, men klart värt och vackert!

Deshaies River

Lökbo?

Vi hör vattenfallet, där inne i grottan...

Vi seglade ner till Martinique igen, lade oss i Saint-Anne där det finns obegränsat med ankringsutrymme och fixade lite med båten. Runt Afrika, där vattnet slog ordenligt över däcket, stördes tydligen skönhetssömnen av små små illvilliga droppar från mastkragen. Så kan vi inte ha det, båtar ska vara torra inuti. Av med mastkragen och täta om! Ett heldagsprojekt där det är rätt smidigt att vara två ombord. Den gamla tätningen togs bort och det syntes tydligt att det var i en minimal skarv som det hade läckt litegrann. Tryck och tid gör sitt till, till slut väcks man av små stänk. Nu är det omtätat och torrt!

Nu flyger jag hem och Benny seglar vidare. Återigen bort från de franska öarna där man kan köpa stora burkar cornichons, rom på tetra, rödtjut för en tjuga och där man äter baguette "tills man får skavsår i käften"... ;)

//a

Vi blev inspirerade av SY Arianna som har en hängmatta i sittbrunnen - och fann att skot funkar lika bra i halvvind! 

Dåligt med vind längs med Gudeloupe, perfekt att hänga i segelskuggan och spana på maneterna.

Efter TRE ÅR finner vi att ugnsplåten passar PERFEKT i diskhon! PERFEKT! Hur många rullande lökar hade kunnat räddas om nån hade kommit på detta tidigare. 

Allt du behöver för mastkragskärlek. I runda slängar.

50 kilo prima dödvikt att spänna bak masten!

Prima anordning för att spänna fram masten!

Och här ser vi, ett svagt litet streck i fogen vid SB akter där det har smugit sig in små droppar och jävlats... 

Tystnad, tätning pågår.

Varför har seglare så vackra naglar, så mjuka händer, sådan lyster i sin hy? Är det allt havsvatten? Är det all sand och snorkling? Sol och livsglädje? NEJ! Lyss gott folk, svaret kommer i små plastdunkar märkta ACETONE...