Vi är framme på flipsidan! Atlanten är krossad, vi får nu ikläda oss röda byxor utan skam! (Vet inte var ursprunget till detta kommer ifrån, men nu kan vi iaf ha på oss sjöställsbrallorna utan att skämmas?)
Under sista etappen på väg mot Barbados fick vi så äntligen lite regn - mer sötvattensavsköljning för att tvaga bort det sista av Harmattans röda damm. Dessvärre följdes regnet av korta men högst frekventa små squalls, squalls är små oväder som sveper fram i tropiska regioner likt väggar av regn och stark vridande vind. Surprise-väder! De kommer fort och de går över fort, men det är skönt att vara förberedd! Eftersom vår andra genua blåste sönder på pin kiv någonstans över Atlanten så hade vi iaf plockat fram en liten extrafock (vilken flytande trollerilåda med segel!) som fick agera försegel. Den är klart mycket mindre och vi höll oss stadiga med ett rev på storen, en liten stormfock och vår lilla, krispiga försegels-genua-ish-fock.
Vi ägnade den sista veckan åt tupplurande, chicago-spelande, att dra upp en liten tonfisk och en barracuda, middagslurande, att dra upp lite fler doradosar och att försöka pricka munnen med matbitarna i det kraftiga rullandet.
På julafton festade vi loss på en liten glöggjävel och varsina 17 pepparkakor (att det finns 34 pepparkakor i ett ANNAS-paket är VIKTIG INFORMATION när man bara har ett paket mjuka guldklimpar att slåss om. Jag säger inte att det hade blivit en vårdnadstvist om det hade varit ett ojämnt antal, men vi hade antagligen delat med smulprecision.)
Vi fick slå av på takten under det sista dygnet för att pricka incheckningen under kontorstiderna och slippa jouravgiften... Så på det 16:e dygnet fick Benny klättra iland på en jävligt hög kaj avsedd för skepp och knata iväg mot de tre vanliga instanserna (customs/ health/ immigration) för att fylla i femtelva papper med frågor som "Har ni råttor ombord? Har era råttor börjat dö i ovanliga mängder på sistone? Hur många gram tobak har ni ombord? Har ni pest ombord?" I våra ögon rätt medeltida frågor kan tyckas, men +poäng för noggrannhet!
Incheckningarna ligger precis bredvid tax-freen och det verkar inte vara ovanligt att man som besökare kan få en liten gröning att gå och handla åt tjänstemännen för... Hehe.
Vattnet är någonstans runt 27 grader vilket känns helt ok:) Det ska tydligen finnas en massa sköldpaddor att snorkla på här där vi ligger, men vi vågar oss inte på längre simturer utan dinge-vakt, vattenskotrarna bränner runt ankarliggarna som dårar här...
Fan vad mycket text det blev. Så här mycket har jag inte uträttat på flera dagar! Dags att udda av med lite fika i solen och lyssna på musiken från stranden. Nu ska vi glana på annat än bara varandra, haha! Bilder kommer när vi släntrar förbi lite wifi.
Pöss och God fortsättning!
//a&b
----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com
fredag 25 december 2015
söndag 20 december 2015
20 dec 2015
Hälsningar från mitt ute på Atlanten! Eller, i ärlighetens namn så passerade vi vår mittpunkt för två dygn sedan (en liten kall cava och kakfrossa på det va!), men med 700Nm kvar till Barbados så är vi ändå "pretty far out i pölen".
Norrut äre inte mycket i vägen innan kungskrabborna och isbjörnarna, men söderut har vi fått lite fastland i form av Sydamerika!
Vi höll på att få en nära-lastfartyg-upplevelse idag, Huangyan Spirit från Liberia med en nätt volym på 160x24x6,6m såg oss inte i de höga vågorna. Efter lite missförstånd över VHF så fick vi dem att ändra kurs - fast inte åt det hållet vi bad om - och de passerade framför oss på 0,97Nm istället för osköna 15m. Ja, METER.
Världen och haven ter sig små och trånga ibland.
Position: 12 52.83N, 47 50.30W
----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com
Norrut äre inte mycket i vägen innan kungskrabborna och isbjörnarna, men söderut har vi fått lite fastland i form av Sydamerika!
Vi höll på att få en nära-lastfartyg-upplevelse idag, Huangyan Spirit från Liberia med en nätt volym på 160x24x6,6m såg oss inte i de höga vågorna. Efter lite missförstånd över VHF så fick vi dem att ändra kurs - fast inte åt det hållet vi bad om - och de passerade framför oss på 0,97Nm istället för osköna 15m. Ja, METER.
Världen och haven ter sig små och trånga ibland.
Position: 12 52.83N, 47 50.30W
 |
| För nära nr1... |
 |
| För nära nr 2... De här fick ändra kurs rätt radikalt. |
 |
| Striped tuna! |
----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com
måndag 14 december 2015
Och på den sjätte dagen...
.. Dristade de seglande tu sig till ett radioburet inlägg för att sålunda meddela sin position! Vinden är måttlig till frånvarande, vi guppar med vågor och strömmar och storseglet har hissats och halats som ett nubbeglas på midsommarafton. Ingalunda gör det skillnad på fiskelyckan att gå i sakta mak, för några kvällar sedan hävdes en ny dorado upp för att fylla kylen. Och morgonen därpå slet vi upp tre till, alla mätte runt metern... Den femte, gammelgäddan, var så stor att fiskelinan stod som en fiolsträng efter mantåget! Benny ba: HANDSKAR!!! Men den jäkeln vägrade låta sig dras in, vi såg bara skenet av den i vågen, det gick inte ens att urskilja en fisk, som med de andra - hela vågen lös ilsket turkost, och sedan släppte den. Tur var väl det iofs, de andra räckte gott och väl att fylla matsedeln med fiskpyttipanna, fiskburrito, fiskgryta etc.
I övrigt så läser vi bra och dåliga böcker, sänker tempot lite ytterligare och väntar på att komma in i passad-bältet. En hel colaburk ställde till det i sockernivåerna för några timmar sen, men efter lite dans och damp så verkar ordningen vara återställd.
Position atm: 12 58.51N, 34 1.53W, 5000m djupt...
----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com
I övrigt så läser vi bra och dåliga böcker, sänker tempot lite ytterligare och väntar på att komma in i passad-bältet. En hel colaburk ställde till det i sockernivåerna för några timmar sen, men efter lite dans och damp så verkar ordningen vara återställd.
Position atm: 12 58.51N, 34 1.53W, 5000m djupt...
----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com
tisdag 8 december 2015
Te' logu!
Nu sitter vi här, med tårna längst ut på trampolinen och siktet inställt på Barbados!
Vi lämnar Cape Verde bakom oss - ett fattigt land, en varm och härlig ögrupp, en samling finfina minnen och bekantskaper. Några av öarna ser ut som torra bajskorvar, andra som djungler. I Palmeira mötte vi de vänligaste människorna, de som festade hårdast och dansade som dårar när det blev folkfest på gatorna. På São Nicolau smälte vi som choklad i världens lugnaste tempo. I Mindelo har de istället chokladen inlåst i glasskåp och minst fem snutar inne i affären som vaktar hårt på den jävel som slänger ett olovligt öga på en åtråvärd hårdimporterad Pingo Doce-marmelad för 190$00 (runt 16 spänn).
Efter Sal hittade vi inte så många kite-lovliga stränder, så ni som följer vårat surfäventyr får återkomma någonstans i Västindien...
Vi har båten full med röd sand.
Vi har inte lärt oss krioul.
Vi (a) har blivit jagade av vidriga insekter med alldeles för många, för långa ben.
Vi (b) har ätit oss mätta på cachupa.
Vi har lyssnat på morna.
På andra sidan Atlanten väntar så småningom chokladfabriken på Grenada... Och däremellan en massa fiskar som vill bli ätna, hoppas vi såklart! Går det så langar vi upp något inlägg via radion, annars önskar vi alla en God Jul! (Bråka inte så mycket om julkalendern där hemma, "tänk på barnen i Afrika...")
Eller som Kapten sammanfattar det hela:
Det var annorlunda. Det var kul!
Vi lämnar Cape Verde bakom oss - ett fattigt land, en varm och härlig ögrupp, en samling finfina minnen och bekantskaper. Några av öarna ser ut som torra bajskorvar, andra som djungler. I Palmeira mötte vi de vänligaste människorna, de som festade hårdast och dansade som dårar när det blev folkfest på gatorna. På São Nicolau smälte vi som choklad i världens lugnaste tempo. I Mindelo har de istället chokladen inlåst i glasskåp och minst fem snutar inne i affären som vaktar hårt på den jävel som slänger ett olovligt öga på en åtråvärd hårdimporterad Pingo Doce-marmelad för 190$00 (runt 16 spänn).
Efter Sal hittade vi inte så många kite-lovliga stränder, så ni som följer vårat surfäventyr får återkomma någonstans i Västindien...
Vi har båten full med röd sand.
Vi har inte lärt oss krioul.
Vi (a) har blivit jagade av vidriga insekter med alldeles för många, för långa ben.
Vi (b) har ätit oss mätta på cachupa.
Vi har lyssnat på morna.
På andra sidan Atlanten väntar så småningom chokladfabriken på Grenada... Och däremellan en massa fiskar som vill bli ätna, hoppas vi såklart! Går det så langar vi upp något inlägg via radion, annars önskar vi alla en God Jul! (Bråka inte så mycket om julkalendern där hemma, "tänk på barnen i Afrika...")
Eller som Kapten sammanfattar det hela:
Det var annorlunda. Det var kul!
måndag 7 december 2015
Från Santa Luzia till São Vicente och atlant-bunkring i Mindelo
Efter São Nicolau seglade vi vidare till Santa Luzia - den totalt obebodda lilla stenhögen (sånär som på ett litet fiskeläger) på väg till São Vicente. Det blåste, tja, "friskt" är ett milt uttryck, och i kombination med solen som orkade fram bakom den vindburna sanden hade vi som alla fellow sjöbusar kallar BRA LADDNING. (Vindgenerator + solceller = mums)
Vi kom aldrig i land på ön dock, svallen hade förvisso slängt oss långt upp på stranden vid landgång men sen ska man ju hem också...
Det var inte direkt fullsmetat med båtar i den viken. Någon segelbåt här och var, enstaka fiskebåtar som puttrade förbi eller seglade med sina presenningar och hemgjorda lakan-segel och viftade med varsin languster i nävarna.
Efter någon vecka, bortskämda med laddning och fräscht vatten, satte vi av mot São Vicente och Mindelo som är sista stoppet för de flesta innan andra sidan Atlanten. Mindelo är en storstad, kan man väl säga, i sammanhanget. Fattigdomen som syns överallt sparkar alla flashiga hotell och affärer hårt mellan benen, kontrasterna som säkert skaver hål i folk som bor här gör det till en oskön stad med oskön stämning.
Ett konstant tjockt sand/dammlager hänger i luften och en dag så REGNADE DET! Trots Cape Verdes 360 soldagar om året hit och dit, det åskade och regnade och med alla våra sand-röda skot och tampar så var det ljuvligt att höra smattret av sötvatten mot däcket! Efter regnet så avtecknade sig dock något som vi inte varit beredda på... Santo Antão dök upp bortom ankarviken! Och riktigt nära dessutom! Sandigt? Ingen av oss röker, men hey läkarna kommer inte tro oss när de ser våra lungor...
I Mindelo ska vi bunkra käk, ta en kall öl på en bar, tjöta med båtgrannar och förbereda oss för några veckor på tu man hand. Kommer vi rita ansikten på fendrar och börja kalla dem vid namn? Vem kommer först att utropa eget kejsardöme? (Den som orkar göra en egen flagga, finns ju bara ett svar på den...)
Vi kom aldrig i land på ön dock, svallen hade förvisso slängt oss långt upp på stranden vid landgång men sen ska man ju hem också...
Det var inte direkt fullsmetat med båtar i den viken. Någon segelbåt här och var, enstaka fiskebåtar som puttrade förbi eller seglade med sina presenningar och hemgjorda lakan-segel och viftade med varsin languster i nävarna.
Efter någon vecka, bortskämda med laddning och fräscht vatten, satte vi av mot São Vicente och Mindelo som är sista stoppet för de flesta innan andra sidan Atlanten. Mindelo är en storstad, kan man väl säga, i sammanhanget. Fattigdomen som syns överallt sparkar alla flashiga hotell och affärer hårt mellan benen, kontrasterna som säkert skaver hål i folk som bor här gör det till en oskön stad med oskön stämning.
Ett konstant tjockt sand/dammlager hänger i luften och en dag så REGNADE DET! Trots Cape Verdes 360 soldagar om året hit och dit, det åskade och regnade och med alla våra sand-röda skot och tampar så var det ljuvligt att höra smattret av sötvatten mot däcket! Efter regnet så avtecknade sig dock något som vi inte varit beredda på... Santo Antão dök upp bortom ankarviken! Och riktigt nära dessutom! Sandigt? Ingen av oss röker, men hey läkarna kommer inte tro oss när de ser våra lungor...
I Mindelo ska vi bunkra käk, ta en kall öl på en bar, tjöta med båtgrannar och förbereda oss för några veckor på tu man hand. Kommer vi rita ansikten på fendrar och börja kalla dem vid namn? Vem kommer först att utropa eget kejsardöme? (Den som orkar göra en egen flagga, finns ju bara ett svar på den...)
 |
| Santa Luzia. En grannbåt. lite väl nära va, får man ingen privacy i den här viken... |
 |
| En vanlig dag i Mindelos hamn. Dammigt? Ja. |
 |
| Och som det ser ut efter regn. Bilden tagen åt exakt samma håll! |
 |
| Stadsplanering Cape Verde style! |
 |
| Mindelo är mycket livemusik. Och ett lastbilsflak med högst musik. |
 |
| Dammig hamn - ja det är solen där borta! |
 |
| Vi frossar i grönt, så långt som det håller och i den utsträckning vi hittar okylda specerier. För att inte få ombord mer än nödvändigt av små fripassagerande djur så badar vi allt i vinäger + vatten. Funkar även finfint i svenska hem för att ta bort rester av bekämpningsmedel och annat skräp om du inte har lyxen att odla eget... Obs. Håll morötterna borta från vinägern om du inte vill ha kamouflage-morötter med bärighet i klass med en McDonalds-pommes frites. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)