S/Y KAIROS: augusti 2016

tisdag 23 augusti 2016

Moorea - Huahine

Ok, vi fortsätter där vi slutade; Cooks Bay på Moorea. (Vilket smutt liten ö!)
Man går en liten promenad från viken, knatar förbi några kilometervis med ananasodlingar (ah!), för att sedan mötas av tallskog (eh?) och höga berg. När man gått hela vägen fram till en grön vägg av senig mahogny, så är man plötsligt mitt i djungeln. Gamla maraes och paepaes ligger lite överallt invuxna längs med en rotig och knotig väg som de gamla polyneserna använde sig av. En marae är en gammal offerplats och en paepae är typ en liten plattform, det här med paepaes ser man precis överallt - fast numera i cement.

pierced mountain

ananas! cooks bay anas i horisonten...

Mitt i skogen möts vi av både sjungande polyneser på marsch och gamla skinntorra lyxresenärer med tunga kameror - ingen superkomplicerad rutt alltså.

marae i skogen

vaniljodling

Men okej, det finns en vik till på Moorea's nordskalk så vi puffade vidare mot Opunohu Bay och lade oss innanför revet på 4m klar korallsand. Ni som har haft äran att släppa ett ankare i klara vatten vet hur skönt det är att komma från guckig djupankring som inte går att snorkla på till en klar, ljus, grund ankring. Ett gäng taxibåtar med plattan i mattan som körde mellan båtarna förtog dock lite av den avslappnade auran, men vad kan man egentligen vänta sig när hotellen på små fina stolphus växer som vass i strandkanterna.

Längre västerut hade vi sett och blivit varmt rekommenderade att spana på rock-matning. Vi tog en blöt dingetur i motsvall på 2Nm och då var vi inte ens halvvägs... Det är då man vänder om och tar båten. Vi följde en pinnsmal kanal till en liten sandplätt, som självklart inte står med på sjökort eller i guider, ankrade och tog en till dingetur på gott och väl 1Nm. Men hallå! Så fort du hoppar i från dingen kommer ett gäng rockor och sveper sig om dig som en filt! De har inte stenkoll på varifrån en människa producerar mat, men att en människa betyder käk är helt solklart. Vi hade en ynklig påse med gammalt bröd med oss, vilket inte var helintressant för rockor som käkar torkad fisk och konserverad bläckfisk dagligen. Men innan de kommit på att vi bara hade fågelkäk med oss så var de så närgångna och trevliga som stora plattfiskar med stjärtspjut kan vara. Black tips som också hittat till matningen simmade runt i mängder - de fetaste små grisarna till hajar... Benny simmade som vanligt iväg på djupare äventyr med gopron i högsta hugg, och jag står nu där med min mosiga och numera vattenfyllda brödpåse och känner mig lite pyttig... När jag känner att någon pockar på min uppmärksamhet, någon petar mig på magen? En liten flock butterflyfish och en picasso triggerfish hävdade bestämt sitt intresse för den slafsiga brödpåsen - och att handmata revfiskar med bröd, det är precis lika larvigt förnöjsamt som att ha en rocka som mantel.

morgonsegling mot tahiti, moorea till höger

Vi mellanlandade i Taina Marina på Tahiti igen för att plocka upp våra gastuber, sedan satte vi waypointen på Huahine och gav oss iväg. Mycket motorsegling när man rör sig i riktning med ö-lä, men avstånden är korta iaf. Huahine beskrivs som "the wild one", vi ligger nu längst ner innanför revet i Avea Bay på 10m sand med en skarp sandhylla framför oss på 1,5-2m. Det ska gå någon fin promenad på ön, har vi läst om, men fransmännen i grannbåten som gav oss en bananstock avrådde oss från att knata runt för mycket i spenaten då det finns alldeles för mycket arga hundar som ränner runt. Ah, the wild one... Det är okej, vi byter övergivna fruktodlingar (snyft), myggor och arga gräs-vakthundar mot snorkling istället. Koraller och julgranar i glada färger, mängder av nudibranchs (!) och färgskiftande trumpetfiskar. Och rockor och sjögurkor, såklart. Charterkatamaranerna anländer i drivor, beter sig som charterkatter brukar, det är ändå en trevlig vik.

efter ett års trotjäning behöver flaggan bytas ut. benny i traditionsenlig hatt från fakarava!

att löda ombord är ett paradis av god arbetsställning, fin belysning etc... dvs pannlampa och navigationsplats.

nudibranch!!

välstädad marae.

naturligt... gräs på rulle. nära till hotellet. yes.

paradisfågeln!! ett dåligt backslick och underdimensionerade fötter!

Beroende på hur vädret är den närmsta tiden (favoritämnet alla dagar) så tar vi oss strax mot Raiatea eller Tahaa. En kommande vindvridning och efterföljande hårda vindar har fått våra tidigare planer att stryka på foten, men varje dag nya besked. Vi ligger iaf på ett ställe där man inte kan bränna pengar på dumheter som glass och pizza... (Har man bara beställt EN pizza på ett helt år så är det en jävligt VÄRD pizza ska jag bara säga!!) Baguetter för 53F/st är vår vardagslyx. Får man säga så när man vaknar upp till en turkos horisont med 26° i vattnet?

söndag 14 augusti 2016

Så kom den - bildtexten!

Det är inte ofta, men ibland slår man en flurre i kalendern, och vad skådas! För ett år sedan anlände vi medelst flyg till Praia do Vitória på Terceira för att i sakta mak (genomsnittliga 5 knop) segla över tidszonerna västerut. Vi har sluppit jetlag och har anpassat kläder i lagom takt efter temperaturzonerna (enkelt recept: mindre och mindre kläder) och i skrivande stund ligger vi ankrade i Cook Bay på Mo'orea. Vi har precis varit i land och släppt av en liten fripassagerare som hoppade ombord i Tahiti, en gecko som satt och tryckte under dingen... Vi ligger ankrade på 20m djup dybotten här, det är i alla fall vårat djuprekord! Benny langar käk (fisk och välsköljt ris utan "skaldjur") och jag mular i mig ett mentosrör medan regnbyarna avlöser varandra. Senare ska vi kanske in och spana på livemusik vid kajen, och typ så ser tillvaron ut just nu!

Lite slappt har det blivit med bloggandet, vad har vi pysslat med? Atoller! Så här:

Vi lämnade världens mest fantastiska Tahanea, där varenda ankring bjöd på något nytt och läckert. (ÅÅÅH!) Jag ska inte skylla på en guesstimator för hur VI tajmade strömmarna, men det var en rodeo att studsa ut - Kairos kom ut med äran i behåll och ordet jag kanske inte söker är spännande. Hrm.

Vidare seglade vi mot Fakarava, ankrade i södra kanten där det är praktiskt taget strösslat med bommies, korallhuvuden - och båtar! En resort, byggnader, taxibåtar och segelbåtar var än ankringar bjöds - en nyttig försmak inför mänskobyn på Tahiti.
Lite längre upp i Fakarava träffade vi kopraskördaren Firme, ett bra exempel på hur man kan ha så mycket att prata om fastän man inte har något gemensamt språk.
Vi hängde med på hummer(lös) nattjakt på revet. Han knockade små fiskar med sin machete, Benny högg en färgglad krabba med ett långt spjut och yours truly försökte hålla hinken och balansen i strömmarna...
Hans äldre hund - vältränad i att fånga cocoskrabbor, äta sumpkrabbor och att döda råttor - visade oss vägen till en cocoskrabba som togs på bar gärning med en cocosnöt. Lyser man på dem blir de paralyserade och förstår inte vad som händer förrän de sitter i hinken... Lättfångade, välsmakande och tillgängliga, det perfekta receptet för säker utrotning.

Från Fakarava seglade vi mot Tahiti. Kommer man norrifrån och seglar förbi Papeete i kanalen får man ropa upp hamnkapten för att be om lov att passera flygplatsen. Annars får man ett flygplan i masttoppen, och nog är de lika en vindex till formen men absolut inte lika behändiga... Då tar jag en bajssvala vilken dag som helst!
Vi lyxade till det med brygga, färskvatten, duschar och tvättstuga! Med nära till ett enormt Carrefour har vi bunkrat oss hela vägen till Nya Zealand, vår vattenlinje svävade fordom fritt men nu anas den under vågorna igen.
Papeete är en stad som städer mest är, en buss in och en promenad runt räcker gott och väl. Svarta pärlor är grejen här så vi har knatat på lite pärlmuseum och sånt som turister gör - skaffat en plastblomma i håret och ömma vader av ovant asfaltsknatande. Vi har den stora äran att få återvända om några dagar då gasbolaget bommade våra gastuber...