fredag 31 mars 2017

Marlborough - Pelorus sound.

Pelorus sound är det del av Marlborough sounds som går ner till Havelock.
För att ta sig till början av Pelorus från Nelson så kan man antingen gå runt D'urville Island och får känna lite på Cooks strait en liten omväg på 35nm eller så går man genom French pass.
French Pass är omtalat och det finns en å annan historia om seglare som klarat sig mindre bra. Det är mycket strömt och stora strömvirvlar. Läser man äldre guide böcker så är det bara rekommenderat som nödlösning, bättre att gå runt D'urville. Men med dagens infosammhälle så hittar man fort en lista från www.linz.govt.nz med exakta tider på när strömmen börjar och åt vilket håll det strömmar. Mellan NE och SW strömmen i passet så har man ett slack vatten i ungefär 20min. Så då är det bara att passa på att passera passet ;) , om inte i slack så iallafall rätt nära.
Inga problem!

När man närmar sig French Pass så har man kommit från det grumliga vattnet i Tasman bay och sammtidigt börjar det dyka upp pingviner, delfiner och sälar. Pingviner håller högljuda diskutioner på kvällskvisten. http://www.nzbirdsonline.org.nz/sites/all/files/04%20-%20Track%204_0.mp3

Att ”segla” genom Pelorus sound är lite att ta sig fram på en bergssjö. Antingen är det ingen vind eller så är det massor med vind, för mycket. Men det är väldigt fnnt, höga berg runt båten och blanka vatten. På många ställen är det djupt (20-30m) ända fram till land. Som tur är finns det massor med klubb bojar som man ”kan” använda, bara att ta en om man inte hittar någon vettig ankring. Hösten är ju här så lediga bojar finns det.

Efter ett dygn med lite tankning av disel i Havelock så bär det av norrut. Efter några dagar har jag åter igen passerat French pass. Finns flera bra ankringar i Current Basin syd om passet. I väntan på bättre väder så bakas det och kollas en film eller 2.
Med en okey prognons så lämnar jag södra ön och siktar 400nm norrut mot Cape Reigna.

I skrivande stund har jag 15nm kvar till Cape Reigna, vädret va ok, lite för lite vind, men några tonfiskar och en dorado bryter av mot dieten av Blue och Red cod som man fick i Marlborough sounds.

Btw så skönt med lite varmare väder igen, från 17grader till 22 i vattnet :)

Följeslagare på väg mot French Pass

The French Pass! Mycket lugnt å fint.
Ibland blåser det utav fan...

Någon gång blåser det mer lagom ;)
Mycket mussel odlingar. 

Lift?!  Vet inte riktigt vad sälen vill, men jag har sett någta som solar armhålan...

Hav eller sjö i bergen...?


1080, när man undrar varrför fåglar inte sjunger mer.

Godmorgon :)


Nästa sängs ylletröjor under tillväxt.

Ranngitoto!
Från en regning dag...






tisdag 14 mars 2017

Halv besättning

Så vad är grejen då? Varför seglar Benny ensam just nu?

Som någon kanske minns så åkte jag på att operera bort blindtarmen. Efter detta har det följt lite osköna medicinska problem som helt enkelt inte fungerar så bra till sjöss. Envishet tar en långt, men någonstans finns det en gräns - att leva ombord på en segelbåt kräver att man kan dela lika på ansvar och arbete, man vill ju inte hänga runt som en... Blindtarm...
Just nu får jag lägga mitt fokus på att lösa problemen som har uppstått och det gör jag bäst hemifrån. Benny, som den sjöbuse han är född till, seglar såklart vidare och vi får göra det bästa av situationen helt enkelt.

I Stockholm har snön gjort ett okärt återtåg, och visst kommer man snabbt in i stadstempot men ändå står man där och river etiketter av konservburkar när man har handlat...
En ny utmaning är att vårat Ålandsbaserade skitförsäkringsbolag precis har sagt upp alla båtförsäkringar utanför Europa. Man kan ju kanske tycka att om man släpper en båt genom Panamakanalen så kan man offra sig på någon slags framförhållning på jag vet inte, iaf två år så att man hinner segla hem igen?! Nej då, nej då. Vi letar alternativ och hoppas att Försäkringsbolaget AB åker på ungefär lika mycket kärlek som SL brukar få när löven släpper från träden i Stockholm.

Sånt är livet, segla lugnt... <3

//angie



söndag 12 mars 2017

Nelson - Fjordlands - Nelson

Morsan kom på besök som en liten jultomte med väskan fylld med datorer å div prylar från landet i norr. Efter ett litet återbesök i Abel Tasman National Park med vandring och lite Fure Seals, så styrde vi bilen (inte båten) ner på västkustvägen.  Efter ca 230mil är vi åter i Nelson, gillar man berg och vattenfall så är södra ön ett bra val. (Gillar man kurviga alpvägar på motorcykel, åk till alperna i europa, mer kurvor lovas.)  
Låter bilder och bild text tala för resten av inlägget.

Tror någon är avis på bloggen och börjar med sin egen, kommer i tryck 2025...

Sälar i högar runt Adele Island.

Nyfikna och lite avvaktande.

Grönt i skogen runt Abel Tasman NP.

Rally bilen vid första depåstoppet, ska den klara hela vägen?
(det gjorde den)
Inte så mycket vatten så här års.
En av alla lookouts.

Subtropisk regnskog i dalen och snö på bergen.

Mot glaciären, man kan ju tror att det är turist fritt. Dom anndra 300 turisterna väntade snällt bakom stenen när vi skulle fottagrafera ;)

Perfekt is till drinken. Blandas med fördel i 10L hink.

Fox Glacier.

Ska man bada i vågorna, så komihåg att vifta med båda armarna.

Ääääää Beeeerg. Igen

Mitt i grönskan, på väg mot Gertrud Saddel.

Liten alpsjö, fortfarande på väg mot Gertrud Saddel.

Längst in och sedan upp till vänster... mot GS.

Ett vattenfall nu igen.

Fantastiskt så grå molnen kan vara på 1500m. Utsikt från GerturdsSaddel.

Vad kan d här vara.

Milfords sound.


Kea, linslusen delux.

Pancakes rocks.

Med båt på väg mot bussen för att komma ner till båten som ska ta oss ut i fjordlands..

Doubtfoul sound. Tror det var en bra dag, bara lite regn. I snitt runt 8meter regn om året.

Mycket regn, mycket vattenfall.

Rekomenderad fart att hålla i kurvorna då det annars är 100 på nästan alla vägar.

Åååå ett ... vattenfall.