torsdag 25 februari 2016

"Drinkers with a running problem"

Union Island hade inte mer att erbjuda än ett fantastiskt rev, dock ett rev som moder natur skapat för kitesurfing: platt vatten och stadiga vindar. Fast där fick inga nybörjarnollor hänga så vi lämnade St Vincent & Grenadines, hissade Q-flaggan och checkade in på Grenada.
Grenada består av öarna Carriacou, Petit Martinique, Ronde Island, Caille Island, Diamond Island, Large Island, Saline Island, Frigate Island och "huvudön" Grenada. Vi lade oss i Tyrrel Bay på Carriacou och hängde in oss lite i billigare öl, trevligare folk och skönare stämning. Längs med vägarna är allt målat i grönt rött och gult och stränderna är finfina och orörda - och fulla med sandloppor.
Söder om Carriacou ligger Saline Island, en ö som inte nämns i pilotböckerna och som inte än har bevärdigats med en liten ankarsymbol på korten - men Benny hittade en liten text i en pdf om att det kunde gå att doppa kroken i sanden där, så vi seglade dit och möttes av en i princip orörd vik. En liten fransk katamaran som grannar (franska katamaraner i varenda vrå är lika säkert som amen i kyrkan) i övrigt vita korallstränder alldeles för oss själva.
Vid midnatt hissade vi segel och satte av mot själva Grenada. Vid 8 på morgonen kom vi fram, efter en nattsegling där Benny lät bli att väcka sitt crew, det var väl skönt att få lite tyst och lugnt på båten kantänka...

Vi låg en natt vid Hog Island, klämde några drinkar på stranden med S/Y Kaiso, klafsade runt i blåleran och kroknade på avstånden till affärn. Vi smet vidare till Prickly Bay lagom till lördagshashen. En hash, utan att avslöja för mycket, är i princip en promenad / språngmarsch (detta bestämmer du själv) mitt ut i spenaten, och så kombinerar du det med kopiösa mängder öl! Ja, det är precis så gött som det låter! Sen är det fest och grillat, såklart.
Don't forget to wear your new shoes... ;)


Grenada - Spice Island         

Yes. Grenada kallas för Spice Island, och ja är det någonstans du ska skaffa dina muskotnötter, dina kakaobollar eller gurkmeja så är det här. Marknaderna svämmar över av kryddpåsar, kanelbark, muskotnötter med sina klarröda blommor, allehanda extrakt, vaniljstänger, västindisk saffran och knöliga kakaopinnar och bollar som du gör chokladthé på.

Vi tog en heldagsbusstur till River Antoine Rum Distillery som ligger på östkanten av Grenada och gick en romtur. River lagrar inte sin rom utan buteljerar den färsk, således är all deras rom vit. Synd på så rara ärtor, vi gillar ju mörk sirapströg rom! I vilket fall fick vi en strålande rundtur som täckte hela processen från sockerrör till färdig hojt, nästan lika enkelt som kladdkaka:

1. Först hackar du ner ett gäng rediga sockerrör och tappar dem på saft. (Här ska man helst använda ett stort vattenhjul från 1700-talet, kolla på blocket)
2. Värm upp saften över öppen eld, det ska se ut som vattnet i Teklagrottan i Bröderna Lejonhjärta. Poängen är nu att du ska få bort så mycket vatten som möjligt ur saften, ju sötare saft desto fler % i rommen!
3. Nu flyttar du innehållet till ett nytt kar där blandningen får stå och gona sig tills den har fermenterats ordentligt och slutat bubbla. Det ser ut som att det skulle klara kulprovet, men låt dig inte luras... Smells good tho'.
4. Värm upp såsen i en riktigt stor värmepanna. Ånga av och kyl ner spriten, kolla så att den är stark nog att hälla på flaska. Annars - gör om, gör rätt.
5. Blanda med vatten juice eller drick den rent! Skål!

En liten tasting på rommen (75% och 69%) brände fint. Efter att domnaden i läpparna hade släppt. Ska man göra mörk rom ska den lagras på fat i si och så många år istället för att skeppas iväg till butiken redan dagen efter, men även om man inte är något fan av eldig, smörig och svinstark rom så är det helt klart ett värt besök!

Lite längre in vid Belmont Estate ligger Grenada Chocolate Factory. Deras choklad är kosher, mjölkfri, glutenfri, i princip allt annat-än-choklad-fri och SNUSKIGT GOD. (Finns i välsorterade chokladaffärer i Stockholm.) För mjölkallergikern som saknat choklad sedan Las Palmas var det julafton och Gröna Lund med lite strössel på. I champagneglas.
Vi gick en liten sväng in i kakao-skogen och spanade på frukterna - och världens ballaste grej: om man planterar lite bananer och apelsiner och muskot och grejer runt omkring kakaoträden så tar frukterna smak av dessa! Så alla de där "noterna" man känner om man är lite chokladkonnässör, de kommer från närväxande träd! Fladdermössen och kackerlackorna som hängde i lokalerna gör väl sitt till de med, kan tänka... ;)
Vi gick igenom lite kakaohanteringsprocedurer, fick spatsera runt barfota i kakaobönor som riktiga turister och smara på kakaobönor och choklad. Kanske köpte vi en kaka eller två. Heh. (DET SKA RÄCKA TILL NYA ZEELAND GE MIG HELA LÅDAN OKEJ?!)

And a message to our fellow cruisers.
En sak som vi har lärt oss på sistone som kan vara gött att veta om man ska hänga i de här krokarna:
cash is king!
Vi är vana vid att få rabatter och förmåner för att vi handlar med kort, särskilt i Sverige där ingen vill smutsa ner sina mjuka fingrar med kontanter! Men här, här får du iaf 5% om du handlar med kontanter. På de flesta ställen i alla fall, och om du frågar snällt. Gött va!


Saline Island

Conchträd
Sockerrör, oförädlade.
Romkokning. It gets better.

Vi fick ta en bild tillsammans med KAKAOFRUKTEN. *dun-dun-duuu* Va! Vilken grej!
Kvinnor som knatar runt i kakaobönor luftar både bönor och smörjer tår. Helt ok.
Lätt avundsjuk get. Vem vill inte ha helskägg, liksom.

Hog Island blålera
Skor! Inte nya:) Men en ovanlig känsla att ha skor...

Muskotfrukter
-"Asså den här såsen är så SJUKT stark... Fota inte, du kan
ändå inte fånga hur JÄ*A stark den är!!! Den gör ONT!"
Oh really.
No hash-virgins anymore! 


måndag 22 februari 2016

Bokbåten

Vi läser. Mer än på länge! Särskilt på överfarterna så har vi fått tillbaka den där tiden som vi aldrig riktigt hade mellan skiftjobben, gymmet och senaste avsnittet av Game of Thrones. Även "till vardags" finns orken och lusten att sörpla i sig ett kapitel eller två i en ny, vältummad och saltkrusad bok.
Utöver nöjet att lära känna sina ankringsgrannar bättre så är bokbyten något som bryter isen fenomenalt till sjöss. Särskilt långt hemifrån, långt bort från Pocket Shop och din egna bokhylla med något snäv smak, att få byta till dig något nytt, och du vet aldrig vad du får! Jan Guillou mot en bok om Poltava? Jamenvisst! Liza Marklund mot Jung Chang - absolut! Ibland snubblar man över en liten raritet med proveniens, vi och många fler märker böckerna med en stämpel. En liten hälsning från en båt till en annan, åren igenom...
Det roligaste är att hitta pärlor där vi annars aldrig hade letat, att ta sig tiden att smaka på alla kvalitéer. I vanliga fall hade vi kanske rekommenderat en deckare och en spökroman, för det är vad vi vanligen knaprar i oss - men här har vi en liten lista på några titlar som fallit oss lite extra i smaken. Listan kan självklart göras löjligt lång, men några guldklimpar från Azorerna och hit dåråva:

Carl-Johan Vallgren - Den vidunderliga kärlekens historia
Ann-Marie MacDonald - Fågelvägen
Jung Chang - Vilda svanar
Howard Fast - Immigranterna
Jojo Moyes - Livet efter dig
Colin Watson - Ensamma hjärtans klubb
Guillermo del Toro & Chuck Hogan - Släktet (trilogi)

(Nynnar "ninana ni nanana na ni nanana ninaa..." ur en regnbågsfärgad soffa)




lördag 13 februari 2016

Still hanging in St Vincent & Grenadines...

Bequia - Admiralty Bay
Canouan, Charlestown Bay
Tobago Cays, innanför Horseshoe Reef 
Mayreau, Salt Whistle Bay
Union Island, Clifton

På rastafarimarknaden i Admiralty Bay ingår fruktstund, vare sig du ska köpa något eller ej! Vi fyllde magar och väskor med fräscha grönsaker och frukter (tänk knallgula passionsfrukter utan ica-rynkor, klarorange ananas och solmjuka potäter) och kirrade äggförrådet ur en äggbilsbaklucka. 
Vi vinkade av en brorsa som drog vidare på egna äventyr och seglade ner mot Canouan - ca 20 Nm som tog runt 5h. 

På Canouan låg vi i Charlestown Bay på västsidan, en lugn och sävlig liten vik med palmer och sand och en spännande vridning av vind och strömmar som resulterar i att allt du slänger i sjön driver mot ön - tvärsemot passadvindarna som brukar föra allt västerut i vanliga fall. Äggskal överbord undanbedes... 
Fint och lugnt, inte ett ställe du åker till för fullmoon party. Hit åker du för att kanske spana på kyrkans söndagsdop i strandkanten, plocka lila snäckor och klappa strandhotellets katter. Vi har ju inte direkt stressat oss igenom de senaste månaderna så vi smulade rätt snart vidare...

... Mot Tobago Cays! Förväntansfulla och med fenorna i högsta hugg stod vi storögt på däck och såg sköldpaddorna dyka undan oss när vi tuffade in i kanalen mellan Petit Rameau och Petit Bateau. Vi låg för ankare strax innanför Horseshoe Reef, på en finfin sandbotten med grymt bra grepp. Skönt det när man ligger med hela Atlantens köttiga vindar rakt i nosen! Horseshoe Reef bryter vågorna men utanför det är det raka rör hela vägen till Afrika. Efter att ha vant ögonen vid klarturkost vatten med nästan obehagligt bra sikt (vilket tjat om den här bra sikten!) testade vi snorkling på hästskon. Det har säkert varit allt det där som står i guideböckerna en gång i tiden, men enligt snorkel- och dykvana Benny och Axel så var det ett rätt dött rev med mestadels sönderslagen korall, gråa rev och rätt klena fiskpopulationer.
Vi testade snorkling lite längre in mellan och runt öarna och fick glida runt med grymt sköna och avslappnade sköldpaddor. För herrarna som har koll på fiskar och inte ballar ur så fort en fisk är lite färgglad och fin började avcheckningen: squirrelfish, damsels i hundra varianter, trunkfish, trumpetfish, puffers, hawksbill turtle, loggerhead turtle, queen angelfish (mä gu så fiiin!), banded butterflyfish, en barracuda, spotted moray eel, feather duster worms, christmas tree worms, conchar till förb-else, rock boring urchin som inte alls är boring och så vidare och så vidare...
Angie kunde en fisk. En fet jävla rocka. (Southern stingray om man ska vara petig.) Check!
På öarna är det tjockt med ödlor, leguaner och femtio andra små gröna, prickiga och randiga varianter. Hela Tobago Cays är en marinpark och något slags reservat, det kostar $10XCV per skalle och dag och det känns som en helt värd avgift. 
Längst ut på kanten, markerat som ett streck med palmer, ligger Petit Tabac. Det är precis vad det är utritat som, en strand med lite palmer. Där spelade de in nån scen i Pirates of the Caribbean, men det är en rätt obesökt ö, det var inte mycket till läge att ta sig dit ut med vare sig liten dinge eller segelbåt. Äh, vi kan väl slira runt med bandana och romflaskor på en annan strand!

Men! Med hälsning från Benny och Axel så är snorklingen på Devil's Table i Bequia mycket bättre än den var på Tobago Cays. Lobsters och färgglada koraller... Men långt ifrån lika mycket undervattenshäng med sköldpaddor. Man kan inte få allt på en gång:) 

På ungefär en halvtimmes genuaseglingsavstånd (för såna mått lär man sig ju i skolan?) ligger Mayreau, "a one-road, two-car island" där man kan ta ungefär fem steg från stranden på en ena sidan av ön till den andra stranden på ön. 
På kvällen började det svirra i sittbrunnen och inne i båten och snart trillade polletten ner - fladdermöss! Vi drog oss till minnes Rogers berättelse om att de hade flugit in och hängt i fruktnätet och smaskat på hans bananer och se på fan, dagen efter hade vi en ihålig banan i fruktnätet. Gillar man att hänga upp och ner och snaska bananer så var ju vi ett buffébord. (Buffénät?)
Salt Whistle Bay är en vacker liten ankringsvik. Men en natt med fladdermöss och svall som kräver sjökojsuppspänning räcker!

Till Union Island tog det ungefär en timme att segla och nu ligger vi i Clifton. 
Det är nästan lite skärgårdsavstånd mellan öarna här, så man kan frossa i öbesöken. Lite matinköp på det så tar vi nästa sundowner på Carriacou!

Trött eremit i conch-skal, Bequia
Two sides of Bequia: Till vänster Admiralty Bay, till höger Friendship Bay
Lunch på stranden i Charlestown Bay, Canouan
Charmtroll, Tobago Cays
 
Tobago Cays
Trunkfish som bodde under vår båt och var rätt sällskaplig. Här har flötet Angie fotat...
Squirrelfish (foto Benny)
Banded butterflyfish som lever i par... (foto Benny)

Actionfilm på g!
Två kameror, en slö leguan
Ett litet squall, utsikt mot Afrika 
Palmskog i Salt Whistle Bay, Mayreau
Fladdemusknaprad banan, Mayreau




fredag 5 februari 2016

Bequia - St Vincent - Bequia

Inlägget Från St Lucia till Bequia uppdaterat med bilder och video!

Från Bequia kämpade vi oss upp emot St Vincent med meningslösa krysslag. Sundet mellan Bequia och St Vincent strömmar och bråkar och efter att ha kryssat längre och längre bort så gav vi upp och motorseglade till Young Island Cut där vi plockade upp Bennys brorsor! 

Efter en liten julafton där det packades upp snus, vinschkronor, fluortuggummin och andra juveler som inte går att skaffa på den här delen av jordklotet ägnade vi dagar åt snorkling, vandring och lite sundowners med våra vänbåtar Wanderlust, Alma och Ocean Maiden i viken. 

Och våra möra seglarkroppar...
En liten promenad uppför Duvernette, en ö som låg utanför ankringen fick oss att komma ihåg var våra trapp-knatar-muskler satt. En lite längre promenad uppför vulkanen Soufrière påminde oss om hur träningsvärk från midjan och nedåt känns. Vi tog den "lättare" vägen på östsidan uppför 1234m tjock regnskog och karibiska fjällväxter. Vulkanen är aktiv men hade sitt senaste utbrott 1979 så vi kom till toppen och njöt av... Moln! Och mellan molnen några glimtar av kratern, för de som inte satt fastnaglade och med höjdskräck och stirrade ner i lavafaunan runt fötterna... 

Snorklingen på St Vincent var trevlig, men det drog förbi en ström av små otrevliga maneter som brändes där de kom åt. Vi lämnade Young Island Cut och seglade åter ner mot Bequia och dess sköldpaddor. Och trunkfish. Och needlefish. Och moray eels. Och triggerfish, parrotfish och fler maneter, lobsters och sjöborrar och vattnet är så klart så det är larvigt. Snorklingen vid revet Devil's Table är allt som den ska vara och lite till.

Duvernette, utsikten från något av de 250 trappstegen
Det kanske kommer en gopro-film från vulkanvandringen... :)
Ovanför palmgränsen var sikten... Kort.
Blindstyret Angie står och fotar blommor varpå någon påpekar att det sitter en liten ödla och stirrar storögt på kameran. Good job, lizard.
Fotat ner i vulkanen på "domen" som ligger och pyr i mitten. Foto taget av Benny, ofc.
När bror kommer på besök så blir det mastinspektion, såklart!