Whangarei

Jamen hej igen. Jo, vi tänkte nämna som hastigast inledningsvis att vi inte påverkades av jordbävningen eller tsunamin som härjade för några dagar sedan i Christchurch som ligger långt söder om oss. Vi hörde larmen via VHF:en på natten och det var allt. 

Vi seglade från Opua ner via några ankringar längs med kusten innan vi gick upp i kanalen mot Whangarei. Murket vatten och kallt som fan, det här känner vi igen... Vi gick en liten trek i ett skogsparti och spanade på Nya Zealändsk flora, vilken består mestadels av ormbunkar i alla dess varianter: Luddiga, fluffiga, svarta, stora, små, mjuka, hårda. Och seniga enar och ängar med kallor. Trollskog! 

På vägen mot Whangarei hände det som vi har längtat efter! Ett par svarta vassa fenor siktades inne i en bukt, och snart kom flocken på fem nyfikna späckhuggare och simmade efter Kairos på ungefär fem meters avstånd. Vi läste någonstans att späckhuggare är glupska och "will try everything once", så vi var lite oroliga för Cordy, vår dinge, men de här späckhuggarna verkade hålla en no-dinghy-diet... Vi säger som Gert: Äntligen!

Orca!!

Supermånen som alla snackar om! :)

När tidvattnet har försvunnit så har man parkat i leran.

Vi har lyft Kairos på Norsand Boatyard i Whangarei för att åtgärda vår fuktiga köl. Det inte helt ovanliga fenomenet som drabbar båtar som byggdes runt 70- och 80-talen... I skrivande stund står en herre och hyvlar av några millimeter glasfiber och sitter man i båten låter det som ett riktigt jävla elakt tandläkarbesök. Efter hyvlingen ska hon få torka ut ordentligt innan hon slipas och får några lager resin på sig. Och däremellan finns det "listan" med annat som man kan pyssla med om man har för mycket fritid! Skönt nog har våren kommit till Whangarei, solen värmer (Som ett förstoringsglas! Inte mycket ozonlager här!!) och fåglarna kvittrar.  

Vi parkerade dingen ofrivilligt på lerbädden. "08or". 

Lyft utan sling!

Skotdagis

Några nyanser kätting som väntar på omgalvanisering

Hyvlat skrov... 

Opua, New Zealand

Vi hakade ju, som vi nämnde tidigare, på väderfönstret från Tonga till Nya Zealand och hade rätt trevliga SE-vindar och kunde ligga lagom högt i vind för att ha en bekväm segling. Det var ju bara det där med att det började bli lite kyligt på nätterna... På två dagar gick vi från shorts och väst till sjöställ och kärleksfulla omfamningar av varmvattenflaskan. I vilket fall, när vi var ungefär 250 Nm från Nya Zealand så vred vinden. På natten vred det om till NW, helt okej men rätt hårda pustar, och sedan vred det om till rakt sydliga vindar. 30 knop rakt i nosen! Att kika över sprayhooden var som att stå med ansiktet i en högtryckstvätt. Vi gjorde mellan 1-2 knop för motor innan vi slog västerut och siktade norr om Nya Zealand. Kairos gick så jäkla fint och stadigt i vågorna och vi fick bara en mindre översköljning när vi nästan hade torkat alla dynor i sittbrunnen... Det skulle vrida om igen snart, men vi hörde via SSBn att många båtar kämpade på i de där 30 knopen för motor och brände soppa i stampande motvågor för 2 knop framfart. Så småningom kunde vi slå och följa vindvridningen hela vägen ner till Opua, och Benny slet dessutom upp fyra feta albacore-tonfiskar sista dygnet! Kylen var full och rå tonfisk var förrätt till ALLT.

Tofua och Kao utanför Tonga. En ö och en krater...

Next time, Minerva.

Första fisken!

Sashimi, några timmar färsk.

Väder 1: spegelblankt

Väder 2: någon timme senare krusar det sig lite

Väder 3: ytterligare någon timme senare visar sig regnmolnet

Väder 4: rakt in i sörjan

Väder 5 och "härlig" lutning

Andra och tredje fisken kom i par.

Liksom den fjärde och femte

Fåglarna är snabba på att upptäcka segelbåten som fick napp

5 november gled vi in på platt vatten i ett soligt och krispigt kallt Opua och lade oss vid karantänbryggan. De länsar båten på bland annat färska produkter - sålunda står varenda kotte och steker pannkakor på sina sista ägg när biosecurity-gänget går ombord! De tog potäterna men lämnade konserverna (här hade man nästan hoppats på en liten rensning, kan ni inte åtminstone ta den där äckliga gamla korvburken med er...?) och det var typ allt. Från hejkon-bejkon-öar som sköter administrativa affärer "på sitt sätt" så har vi landat i ett strukturerat samhälle med ordning och reda. Allt man behöver finns, mataffärerna har återigen fem varianter av majo, information finns inte om man frågar Fred på moppen borta vid hörnet utan den finns online och det finns varmvatten i kranarna. Väldigt många av båtarna som vi har mött på öar, atoller och ute till havs ligger åtminstone några dagar här i marinan och ölaftnar, sundowners och grillkvällar avlöser varandra. We made it!

Upp med gula duken!

Opua, långt från badklädsväder

Karantänbrygga.

Från Terceira där vi startade och hit så har vi gjort 14724 Nm. I vanliga svenska mått mätt så blir det ungefär 2727 mil. Eller 95 varv tur och retur mellan Nynäshamn och Visby. Snitthastighet 5,2 knop. 110 på motorvägen kommer att kännas som en raket...

Kairos ska upp på land i Whangarei och få en kärleksfull kölbehandling innan sommaren slår till på den här sidan jordklotet. Så framöver blir det mindre exotiska seglingsbilder och mer av Bennys båtarbete. Stay tuned!