Whangarei

Jamen hej igen. Jo, vi tänkte nämna som hastigast inledningsvis att vi inte påverkades av jordbävningen eller tsunamin som härjade för några dagar sedan i Christchurch som ligger långt söder om oss. Vi hörde larmen via VHF:en på natten och det var allt. 

Vi seglade från Opua ner via några ankringar längs med kusten innan vi gick upp i kanalen mot Whangarei. Murket vatten och kallt som fan, det här känner vi igen... Vi gick en liten trek i ett skogsparti och spanade på Nya Zealändsk flora, vilken består mestadels av ormbunkar i alla dess varianter: Luddiga, fluffiga, svarta, stora, små, mjuka, hårda. Och seniga enar och ängar med kallor. Trollskog! 

På vägen mot Whangarei hände det som vi har längtat efter! Ett par svarta vassa fenor siktades inne i en bukt, och snart kom flocken på fem nyfikna späckhuggare och simmade efter Kairos på ungefär fem meters avstånd. Vi läste någonstans att späckhuggare är glupska och "will try everything once", så vi var lite oroliga för Cordy, vår dinge, men de här späckhuggarna verkade hålla en no-dinghy-diet... Vi säger som Gert: Äntligen!

Orca!!

Supermånen som alla snackar om! :)

När tidvattnet har försvunnit så har man parkat i leran.

Vi har lyft Kairos på Norsand Boatyard i Whangarei för att åtgärda vår fuktiga köl. Det inte helt ovanliga fenomenet som drabbar båtar som byggdes runt 70- och 80-talen... I skrivande stund står en herre och hyvlar av några millimeter glasfiber och sitter man i båten låter det som ett riktigt jävla elakt tandläkarbesök. Efter hyvlingen ska hon få torka ut ordentligt innan hon slipas och får några lager resin på sig. Och däremellan finns det "listan" med annat som man kan pyssla med om man har för mycket fritid! Skönt nog har våren kommit till Whangarei, solen värmer (Som ett förstoringsglas! Inte mycket ozonlager här!!) och fåglarna kvittrar.  

Vi parkerade dingen ofrivilligt på lerbädden. "08or". 

Lyft utan sling!

Skotdagis

Några nyanser kätting som väntar på omgalvanisering

Hyvlat skrov...