Portobelo, Panama

Fem dagars segling med två rev på storen och fler fågelbesök på mantåget! Stora mjuka svall som påminde om atlanten, blandat med små ettriga sidovågor som gav iallafall en oförberedd dusch i sittbrunnen...
Vi smög oss förbi både Venezuelas och Colombias kust utan ovälkomna påhälsningar. Vi höll oss en ungefärliga 50Nm utanför Colombias kust på 1000-meterskurvan som gör havet bråkigt och stökigt, och kanske kanske kände eventuella pirater att det var skönare att hålla sig närmare land just de här dagarna när det blåste lite mer...? I vilket fall! Vi ligger nu i Portobelo, en liten hamn precis vid "knölen" på Panama. Ett lugnt och rätt gemytligt litet ankarhäng. Efter någon dag reflekterade vi över att det saknades något. Ingen badar? Vi frågade runt och de finns visst upp till 4m tigerhajar (ok det här var en fiskehistoria så lite salt på den hajen kanske!) och krokodiler här i bukten. Så visst, bada lite men kanske inte simma femton längder mitt i natten...

Vi åkte till Colón för att skaffa ett Cruising Permit.
(Vi kommer att dra alla detaljer om pappersarbete och vad som behövs för att gå genom kanalen - att samla allt på ett och samma ställe känns smutt och smidigt. Både för de allmänt vetgiriga, de som ska gå genom kanalen i framtiden och även de som skiter i som kan glida förbi ett inlägg.)
Vi blev varnade av krogägarna i Portobelo: När du åker till Colón får du dra på dig långbyxor, skor och något som täcker axlarna. Ta av dig alla synliga smycken, göm pengarna på något svåråtkomligt ställe och flasha inte med kameror eller telefoner. Gå ingenstans, ta en taxi. Även på marinakontoret fick vi höra att vi var tvungna till taxi, fastän det bara rörde sig om en 500 m promenad. Man knatar helt enkelt inte runt som gringo i Colón... Trist, från taxin såg det ut som en intressant stad.
Men bussen får man i alla fall ta, och bussen är som att gå på tivoli! Gamla skolbussar byggs om och pimpas och stripas å det grövsta - ju mer som blinkar och tjuter och visslar desto bättre! Sen drar du på musiken på högsta volym. Eller visar en film. Kanske samtidigt. På bussterminalen bolmar det ur de überkromade avgasrören och för en liten sketen stockholmare påminner det om en burnout på sveavägen.

I Portobelo spelar ungarna fotboll i 1500tals-ruinerna och det rör sig människor i stan nästan jämt. Det lever överallt, det är nice! Inte för att någon vill prata eller hälsa eller titta på oss annat än för att leverera smala ögonkast, men vi är långt från "the friendly side of the Caribbean" och så äre väl med det. De tar sin påsk på allvar så affärerna har plockat bort sin sprit och i bykyrkan sjunger de för full hals med öppna dörrar. De käkar pan de pasqua och vi, vi hittade en mycket märklig burk sill på Curaçao som vi partajade loss på när Jonas kom över med stjärnan Janssons...! Påsk i Panama!

Vi har knatat runt i lite ruiner och spanat på gröna spindlar och blåa fjärilar stora som fåglar. Myrstigarna är decimeterbreda. Vi hade hört att det fanns apor upp i floderna, så vi tog en kajaktur i träsket - men de enda aporna satt på gröna plastkajaker. Istället för krokodiler så fick vi smaka på sandflugornas kärlek, och någon kanske gled av kajaken och fick en ofrivillig närkontakt med djungelgegga... Men inga namn nämnda... :)

Wifi funkar ungefär lika ofta som det finns färskvatten att tillgå i Portobelo - så bilder får vänta till Panama City.

I möra: Colón!

----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com

Mot Panama!

Gillar du att fylla i formulär?

Gillar du att maila med myndigheter på google translate-engelska?

Gillar du att knöla med internationella överföringar?

Vill du jättegärna göra allt detta över knaggligt WIFI på en bar? 

Då kanske en passage genom Panama-kanalen är något för dig!

Förberedelserna är oändliga. Vi tänkte sammanfatta ett dokument när allt är klappat och klart och vi har slirat igenom utan missöden, för er som kanske ska göra resan själva eller för er som tyckte att det var jobbigt att få prata med rätt människa på IKEAs kundtjänst när du fick gröna knoppar istället för vita på BESTÅ-hyllan och vill känna samhörighet...

Nu firar vi med glass och passionsfrukter stora som knytnävar. Avocados som handbollar. En katt under bordet som har jagat ödlor hela dagen. 

You get the point.

Vi seglar från Curacao om någon timme och hoppas ostörda hitta fram till Portobelo någon gång i början på nästa vecka. Vindhastigheter runt 20 knop utlovas på vägen. Sen börjar festen - BAM!

Ödlejägaren på Pirates.
Beskriver stämningen efter 1h över Skype med banken rätt bra. 

Spaanse Water - Fuik Baai

Curaçao är en mycket torr ö. 

Curaçao är en mycket o-karibisk ö.

Curaçao är en enorm kontrast mot allt vi har upplevt i Västindien.

In till stan tar vi en buss. Som går efter tidtabell. Som har wifi ombord. På en bred, välasfalterad och ren väg. Mitt i Willemstad slänger man in lite färgglad holländsk arkitektur bland palmerna och det vita köttet lyser överallt. Lyxturismen pulserar, vi har inte riktigt fått kläm på vilka det egentligen är som bor här, vi känner oss mer som vilsna turister än på länge när vi står och ser dumma ut och inte förstår papamiento som talas här bland annat. De som talar den här sortens patois vill inte heller försöka välkomna, det är vi och de och vi kommer inte igenom. Trist.

Fast, säga vad man vill, att gå in på Albert Heijns mataffär är som att knata in på ICA och när man har tre sorters picklade gurkor att välja mellan så ska man inte tjafsa.

Willemstad då? Incheckningen är en liten sightseeing i sig! Först customs vid "floating market" (som inte flyter btw) sedan över bron (Queen Emma's floating bridge där man tar turist-selfies med plutmun) till Otrobanda och sedan längs med kajen till en liten kur, efter det längs med hela kanalen (Du tror att du är framme? Keep walking) till ett litet grönt hus bredvid Radio Holland och sedan upp för trappor till nästa hus för ankringstillstånd. Ungefär 1,5l vatten och bekväma dojor rekommenderas för varje person.

  

OCH - vi har haft finbesök från Sverige! Karin, Tomas och Fanny har tagit långa flyget från gamla Svedala och landat mitt i solskenet! Förutom nya perspektiv på vardagen kan vi frossa i zoo-godis och fluortabletter - Macha danki dushi! <3

Medan vi låg i solen och slängde spelkort mellan oss knatade Benny upp på Sint Christoffelberg (375m) i Christoffel Park. Spetsigt, svettigt och utsikt över hela ön. (Som är rätt platt.)

Vi tog en kryss ut från Spanish Water till Fuik Baai där man kan ligga lite mer enskilt. I skönt turkost (dock grumligt!) vatten kölade vi upp oss med S/Y Alma och hade det gött. Vi fick nattlig påhälsning av Curaçaos kustbevakning och efter att ha kollat igenom vartenda tillstånd (man måste ha speciella ankringstillstånd för alla fem ankringsvikar) och lyst oss rakt i plytena med sina kralligaste lampor kom de väl fram till att vi bara var harmlösa svenskar på utflykt. Vi fick varsin plastficka som souvernir, och tips om att besöka "Blue Hole" och sen var allt frid och fröjd i bukten igen.

Trodde vi! Dagen efter sitter vi i denna lugna, oguppiga och helt vindstilla bukt och langar spelkort över bordet när alla plötsligt kastas åt sidan! Benny, Jonas och jag slänger oss upp och kastar oss mot fören där en stor jävla motorbåt ligger med sidan rakt in i vår för! WHAT THE FUCK?! får vi ur oss, och på deras däck står en liten tant och stirrar skräckslaget på våra båtar. Herr Holländare som kör båten och uppenbarligen inte har koll åt något håll ursäktar sig med att de draggade "lite" och glömde bort att vi låg där. Efter att vi tryckt och puttat bort åbäket startar han sin bogpropeller och kan självklart manövrera åt alla håll, så varför han bara stod och blängde när vi försökte rädda våra båtar... Är en jävla bra fråga, ursäkta språket.

Don efter person, kan du inte hantera en stor motorbåt på tre våningar - skaffa en eka! Eller en uppblåsbar kajak!

Vi kunde i alla fall konstatera att det bara var ankarbygeln som blev ordentligt tilltufsad, allt och alla andra klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Han erbjöd sig att banka ut bygeln och har återlämnat den, om än litet skev så fyller den åter sin funktion ombord.

Håller alla tummar för att dåren stannar på sjömils avstånd i fortsättningen. Helst på land.     

Fuik Baai har förutom några blyga sköldpaddor och en ljusrosa strand som sagt riktigt grumligt vatten. Sikt runt 1,5m? Vilken downer, det som såg så turkost och härligt ut! På utsidan av revet är det lite klarare och rätt mycket fina fiskar, men som vi upptäckte på vägen upp så är det även där sjöborrarna hänger. En masse! Gräva taggar ur händer och fötter - check. En del saker behöver man inte ens testa att göra en gång, men av skadan blir man vis... Eller omplåstrad.

    

Vad har vi pysslat med ombord då?

Sedan vi bytte två batterier på Grenada har vi en skön spänning i våra batterier! De gamla hade tappat sina färgpluppar totalt och vi donerade dem till vår långliggande liveaboard-granne Bart. Han gnuggade händerna av förtjusning och förklarade att han har "special ways" att pimpa upp dem igen. (Att bända upp limmade batterier håller vi oss dock ifrån så länge som vi kan...)

Fler och fler shackel börjar bytas ut mot dyneema, soft shackles. Benny har gått in i rollen som dyneema-mannen. Snyggt, lätt, starkt.  

På den "lediga tiden" pluggar vi för Panama. Att gå igenom kanalen är ett litet pyssel och äventyr i sig, och med sikte på Galapagos är det en drös med saker som ska förberedas. Om allt flyter på som det ska lär ni få höra...

Curaçaos strandlinje. Ovan syn. 

Koningin Emmabrug 

Fladdermössen gillar att vi glömmer bananer ute. Skräpiga små råttor...

Dyneemat till höger ersätter skothögen till vänster! 

Utsikt från Sint Christoffelberg

They're on a BOAT!

Små granar på en hjärnkorall!

Fiskar...

Maskar...

Snorklare...

Fiskar...

Innan man langar grönsaksrens överbord ska man kanske fnula på var dingen ligger. Heh.

Köööla i Fuik Baai

Solnedgång i Spanish Water... 

Grenada - Curaçao

Vi låg de sista dagarna utanför huvudstaden St George's på Grenada. Rätt lugn ankring, få båtar. Kan bero på den rätt taffliga ankringsbottnen, mestadels korallskräp och små stenar. Inget man backar fast sig i, erfor vi efter ca fyra omtagningar.
St George's är en skön stad och ett bra ställe att bunkra på! Kom bara ihåg det där med 5% om man pröjsar cash så blir det bättre. Lite knöligt om man vill köpa något dyrt dock, exempelvis en ny dinge...

Här lämnade vi sålunda tillbaka Axel till den svenska nästan-våren. Har det redan gått en månad? Time flies... Tack för besöket, det har varit riktigt gött!
Hoppas vårt tempo har smittat av sig och att brännan håller nån månad :)

St George's sundown

"Måste vägen till Curaçao gynga så?" 

29/2
Kan inte påstå att det gyngar överhuvudtaget på vägen till Curaçao... Platt vatten och självklart, eftersom vi ska segla NU, nästan ingen vind. Däremot får vi sällskap av en liten fågel som sitter på mantåget och vickar. Under sex timmar sitter han och spanar på oss och kniper med tårna...

Selfie med nattpasset-kråkan

1/3
Vid åttatiden på kvällen börjar det pipa runt båten och vi börjar spana efter vår fågelpolare från kvällen innan - sen upptäcker vi att det låter mer i båten. Vad är det som...? Delfiner! Stora, svarta, långsamma, frustande, tjattrande delfiner eller tumlare eller vad det är - eftersom solen har gått ner ser vi bara konturer av skum och utblås! De dunsar in i skrovet och ordet "tummelduns" får en betydelse för oss! Men det klart, vi har ju rätt ny antifouling och det är väl gött att smeka sig emot...

2/3   
Vi får nästan upp en dorado, men den har varit med förut! Den slängde sig upp, snurrade och fortsatte snurra tills kroken såg ut som en skev glasögonskalm. Två meter från båten hoppade han nöjt av kroken och flinade åt oss. Hoppas den norska fyllan smakade, fiskj...

Vi har besök av delfiner, små, snabba och nyfikna. De kommer lagom till solnedgången och tja, marelden fungerar lite annorlunda på den här sidan pölen. När de simmar runt i sicksack i det svarta vattnet och slänger sig runt kölen så lämnar de långa lysande mareldsspår efter sig, och själva lyser de gröngrått. Att man trodde på sjöjungfrur förr i tiden känns inte så främmande längre...

Marelden på östra sidan av Atlanten var mer knallgrön, små tjocka klumpar som blixtrade ilsket i virvlarna som bildades i vårt kölvatten. Det såg ut som att vi lämnade små blixtoväder efter oss. Karibien bjuder på mer mjölkig, mjuk och ljusgrön mareld som hänger i lite längre.
Någonstans runt tvåtiden ligger mörkret kompakt så när som på några stjärnor som smiter igenom molnen. Vi river upp ett långt vasst gröngråskimrande spår efter oss och seglen lyser svagt av det gröna skummet som fräser runt oss. Eerie.

3/3
Massor av delfiner! Enorma mängder! Lyckliga små skitar som hoppar och slänger sig åt alla håll och kanter, långt bort från inhägnader och djurparker.
I början när vi seglade var vi lite oroliga att delfiner skulle komma och nalla på våra squidar som vi har i långa grova fiskelinor släpandes efter båten, men tursamt nog är både de och (de flesta) havsfåglar smartare än så.
Men inte fisken! Haha! Vi avslutade kvällen med att dra upp en förvånad gulfenad tonfisk. Vid rensning / obduktion kom det fram att han redan hade satt i sig fem små (äkta) squidar. Den sista var dock i krokförsedd, rosa och i äkta plast med glitter. En sån där fancy sak som kostade runt fem spänn på St Vincent, sned och vindögd och jävlig. Hehe.

4/3
På väg in i Spanish Water blir vi anropade på VHF - kustbevakningen har cirkulerat runt oss och försöker reda ut om vi är Colombianska knarksmugglare eller bara svenska snedseglare. Klockan halv åtta på morgonen ska vi börja bokstavera våra namn, rabbla passnummer och födelseorter. Benny langar över micen så att han kan fokusera på att hitta in i det pyttiga inloppet och jag, som är totalt yrvaken efter sista sovpasset, försöker förklara att det finns svenska bokstäver som bokstaveras oscarecho (ö) och alphaecho (ä) men ger upp och ja det blir nog bra det där serrö. Zzz.
Väl inne i SW blir vi hälsade av danske Lars som ger oss en karta över incheckningsställena i stan. Det blir lite stadsorientering idag med andra ord, och ikväll landar en laddning med härliga Svenska vänner på Curaçao!