S/Y KAIROS: Spaanse Water

Curaçao är en mycket torr ö.

Curaçao är en mycket o-karibisk ö.

Curaçao är en enorm kontrast mot allt vi har upplevt i Västindien.

In till stan tar vi en buss. Som går efter tidtabell. Som har wifi ombord. På en bred, välasfalterad och ren väg. Mitt i Willemstad slänger man in lite färgglad holländsk arkitektur bland palmerna och det vita köttet lyser överallt. Lyxturismen pulserar, vi har inte riktigt fått kläm på vilka det egentligen är som bor här, vi känner oss mer som vilsna turister än på länge när vi står och ser dumma ut och inte förstår papamiento som talas här bland annat. De som talar den här sortens patois vill inte heller försöka välkomna, det är vi och de och vi kommer inte igenom. Trist.

Fast, säga vad man vill, att gå in på Albert Heijns mataffär är som att knata in på ICA och när man har tre sorters picklade gurkor att välja mellan så ska man inte tjafsa.

Willemstad då? Incheckningen är en liten sightseeing i sig! Först customs vid "floating market" (som inte flyter btw) sedan över bron (Queen Emma's floating bridge där man tar turist-selfies med plutmun) till Otrobanda och sedan längs med kajen till en liten kur, efter det längs med hela kanalen (Du tror att du är framme? Keep walking) till ett litet grönt hus bredvid Radio Holland och sedan upp för trappor till nästa hus för ankringstillstånd. Ungefär 1,5l vatten och bekväma dojor rekommenderas för varje person.

OCH - vi har haft finbesök från Sverige! Karin, Tomas och Fanny har tagit långa flyget från gamla Svedala och landat mitt i solskenet! Förutom nya perspektiv på vardagen kan vi frossa i zoo-godis och fluortabletter - Macha danki dushi! <3

Medan vi låg i solen och slängde spelkort mellan oss knatade Benny upp på Sint Christoffelberg (375m) i Christoffel Park. Spetsigt, svettigt och utsikt över hela ön. (Som är rätt platt.)

Vi tog en kryss ut från Spanish Water till Fuik Baai där man kan ligga lite mer enskilt. I skönt turkost (dock grumligt!) vatten kölade vi upp oss med S/Y Alma och hade det gött. Vi fick nattlig påhälsning av Curaçaos kustbevakning och efter att ha kollat igenom vartenda tillstånd (man måste ha speciella ankringstillstånd för alla fem ankringsvikar) och lyst oss rakt i plytena med sina kralligaste lampor kom de väl fram till att vi bara var harmlösa svenskar på utflykt. Vi fick varsin plastficka som souvernir, och tips om att besöka "Blue Hole" och sen var allt frid och fröjd i bukten igen.

Trodde vi! Dagen efter sitter vi i denna lugna, oguppiga och helt vindstilla bukt och langar spelkort över bordet när alla plötsligt kastas åt sidan! Benny, Jonas och jag slänger oss upp och kastar oss mot fören där en stor jävla motorbåt ligger med sidan rakt in i vår för! WHAT THE FUCK?! får vi ur oss, och på deras däck står en liten tant och stirrar skräckslaget på våra båtar. Herr Holländare som kör båten och uppenbarligen inte har koll åt något håll ursäktar sig med att de draggade "lite" och glömde bort att vi låg där. Efter att vi tryckt och puttat bort åbäket startar han sin bogpropeller och kan självklart manövrera åt alla håll, så varför han bara stod och blängde när vi försökte rädda våra båtar... Är en jävla bra fråga, ursäkta språket.

Don efter person, kan du inte hantera en stor motorbåt på tre våningar - skaffa en eka! Eller en uppblåsbar kajak!

Vi kunde i alla fall konstatera att det bara var ankarbygeln som blev ordentligt tilltufsad, allt och alla andra klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Han erbjöd sig att banka ut bygeln och har återlämnat den, om än litet skev så fyller den åter sin funktion ombord.

Håller alla tummar för att dåren stannar på sjömils avstånd i fortsättningen. Helst på land.

Fuik Baai har förutom några blyga sköldpaddor och en ljusrosa strand som sagt riktigt grumligt vatten. Sikt runt 1,5m? Vilken downer, det som såg så turkost och härligt ut! På utsidan av revet är det lite klarare och rätt mycket fina fiskar, men som vi upptäckte på vägen upp så är det även där sjöborrarna hänger. En masse! Gräva taggar ur händer och fötter - check. En del saker behöver man inte ens testa att göra en gång, men av skadan blir man vis... Eller omplåstrad.

Vad har vi pysslat med ombord då?

Sedan vi bytte två batterier på Grenada har vi en skön spänning i våra batterier! De gamla hade tappat sina färgpluppar totalt och vi donerade dem till vår långliggande liveaboard-granne Bart. Han gnuggade händerna av förtjusning och förklarade att han har "special ways" att pimpa upp dem igen. (Att bända upp limmade batterier håller vi oss dock ifrån så länge som vi kan...)

Fler och fler shackel börjar bytas ut mot dyneema, soft shackles. Benny har gått in i rollen som dyneema-mannen. Snyggt, lätt, starkt.

På den "lediga tiden" pluggar vi för Panama. Att gå igenom kanalen är ett litet pyssel och äventyr i sig, och med sikte på Galapagos är det en drös med saker som ska förberedas. Om allt flyter på som det ska lär ni få höra...