Från stranden i Porto Santo mönstrade Bennys syrra Frida på - med väskan full av bakpulver, verktyg åsså en liten dosa snus! Vi låg kvar i någon dag för att kolla in ön, och någon sammanfattade det hela väldigt tjusigt med "det är en strand med en liten ö-remsa som hör till". En strand på ca 9km, full med snäckskal och runda stenar. Sen äre inte så mycket mer, en liten stad med Columbus-feeling: karln var gift med Porto Santos grundares dotter och där (man tror) att han bodde har man upprättat ett museum. Med lite diverse äldre mynt, tavlor på Columbus (fast man vet inte riktigt hur han såg ut) och en del informativa LCD-skärmar. I övrigt i ett rätt välrenoverat hus med väldigt lite som skvallrar om 14-1500-talet...
Efter någon dag seglade vi mot Madeira, sugna på vin och stad! Funchal bjuder frikostigt på båda. Vi slog upp en liten madeira-provning i sittbrunnen och knatade några varv runt stan.
Vi åkte upp till Curral das Freiras (berg, dessa jävla höga berg och deras kaossluttningar) och kollade på utsikt respektive hade höjdångest. De som tittade nerför sluttningarna hälsar att utsikten var magnifik, fast från de smala vägarna som bussen slirade fram på pendlade utsikten mellan läcker och obehaglig...
Vi slog en lov förbi botaniska trädgården och spanade in en kaktusskog, kollade på träd från Australien, Nya Zeeland och Japan och pillade på blommor och blad i alla möjliga färger och former. Vi har inte sett mycket graffiti på ön, men varenda kaktus var nerklottrad med taggar (haha) och inristade symboler. De har även ett litet sevärt hus där de förvarar sina mest ruttna uppstoppade djur, lite fåglar som man ser igenom (+ några näbbar på sniskan), lite fiskar som nån har tuggat i, en haj som har säckat ihop som en lång och slapp kudde och en rätt lång katt som påminner om... Nåt katten har släpat in. Värt ett besök om man ändå ska ta sig in i trädgården!
Vidare så besökte vi en varm stenstrand, klämde in några glassar och grillade som galningar - och nu har vi vinkat av Frida och tackar för besöket! Hoppas inte kontrasten Madeira - Sverige blir för smärtsam;)
Nu sitter vi och fnular oss mot Las Palmas. Vi hade tänkt oss en liten genväg förbi Ilhas Desertas eller La Graciosa, men vi måste så tvunget få bukt med vår watermaker som strular så vi får lägga ett rakt spår och gilla läget. Vi måste skruva isär en del på clark-pumpen som tokvägrar att lossna, vi har dragit sönder en oljefilteravdragare och testat värme, och allt som den trevliga tech supporten har tipsat om. Så när vi kommer ner är det bara att snoka reda på en verkstad som kan hjälpa oss skruva isär pumpen. Sen äre väl lite andra grejer på fixa-listan som vi också sätter vårt hopp om Kanarieöarna till... Innan ARC drar igång...!
Nu lämnar vi Portugals arkipelag för den här gången - obrigado!
Utsikt från svajläge på Porto Santo
Dinge på stranden, det ser så lugnt och fridfullt ut men på vägen upp manglades Angie som en liten serpentin under kölen... Sandblästrad och slät är man nu...
:)
Utställning på Columbus-torget (?). Lite osäkert vad de olika delarna handlade om, men slaveri känns som en kvalificerad gissning. Har dock aldrig sett inslag utav bockhuvuden och små talismaner men hey, pluspoäng för festivalens mest aktiva installation!
Bror och syster på strandpromenad
Utan snus försmäktas ej längre på denna ö! Tack Frida!
Madeira i sikte!
Funchal
Curral das Freiras. Berg. Berg. Berg.
Angie 5 år visar upp sin stensamling...
Inhemskt klotter
Botaniska trädgården...
We're all mad in here
;'D
En kudde... Eller en haj med pösig röv?
"Ämen det är nån som har tagit en tugga av fisken... Ska vi hänga upp den ändå?"
Hårt cementerad haj eller papier-maché... ;'D
Katt utav okänt slag som nog har sett bättre dagar...
På torsdagseftermiddagen hade vindarna vänt till vår fördel och vi kände oss väl rätt färdiga med Azorerna för den här gången, så vi svidade om till flytvästar och satte segel.
Vi har haft ett rätt smalt schema och några tappade dagar till förmån för en helveteskryss i Azorernas skärgård, det finns solklart hur mycket som helst att se och vem man än frågar så har alla öbor en egen favoritö och delar frikostigt med sig av resetips kantade med "ooh" och "aaah" "must see". Det lilla vi har hunnit se har varit oerhört vackert. Folket är överlag vänliga och smålulliga redan vid lunch, toaletterna är gratis och ölflaskorna får plats mellan tandgluggarna.
Men vi kan väl konstatera att man inte åker hit för matens skull.
Vi har väl inte käkat ute så ofta som turister i genomsnitt kanske gör, men det vi har testat - alltifrån tips på restauranger till prato do dia (dagens rätt) på små lokala hak - lämnar oss stort undrande. Äter folk detta? På riktigt? Hur kan en ögrupp omgiven av så mycket FISK inte kunna tillaga... fisk? Nästan varenda kotte har tillgång till kust, på nätterna bildar fiskebåtarna flytande städer som lyser upp havet som en julgran och ändå envisas de med sin bacalhau. Den extremsaltade fisken som måste blötläggas minst 24h innan den ens går att sätta tänderna i. Och då ska den ändå tillagas som vanlig fisk. Va?
Hittills bästa utekäket: en köttmacka för €1,5 på tjurrusningen i São Bras. Yäs.
Nåväl.
Vi drog ett spikrakt streck i OpenCPN, navigationsprogrammet, och vi följde ta mej f linjen nästan hela vägen till Porto Santo. Sol, slör och delfiner i kölvattnet på dagen, mareld och hela himlavalvet nattetid... #trist
Resan tog strax över fem dygn, och på lördagen fick vi fira Bennys födelsedag! Hipp hurra! Shake-and-bake citronkaka med köpefrosting, bättre blir det inte när tillvaron gungar och ingredienserna är smitbenägna! Även om ugnen hänger löst så for kaksmeten några varv fram och tillbaka i ugnen och kom ut som... Ja, det var inget skådebröd men det vägdes upp utav strålande väder - och visst smakar allt kalas till sjöss!
Som grädde på moset rev han på morgonen efter upp en liten firre som glänste tjusigt i guld. Vi vet inte vad det var, men den smakade utmärkt i soppa!
Nu ligger vi för ankar utanför den långa stranden och glor på vattnet som är larvigt blått. Själva Porto Santo ligger bredvid och visar upp sig som själva definitionen på fyrahundra nyanser utav brunt. Vi lyckades pricka in en Columbus-festival, så vi har feeling av medeltidsveckan i Visby - förutom värmen, palmerna och att arrangörerna pumpar ut medeltidsharmonier via stora högtalare...
Och så lite delfiner på det...
Hipp hurra GRATTIS som fan kapten! ♥
En liten flygfisk som landade fel under natten. Långt mellan ögonen!
Så, på måndagen tog vi en "promenad" uppför Pico. Det finns ingen tjusig allemansrätt som vi Svenska själar är vana vid, så man får snällt checka in i bergshuset om man vill späka sig själv för utsiktens skull. Vi skrev på några papper och fick veta att dagen var "not recommended" för bestigning, det skulle bli moln och regn och vindbyar och ja allt möjligt crap. Vi nickade och log och knatade iväg. Det var disigt som tusan, eller molnigt kanske man ska säga på den höjden... Vi startade från 1250m och det går ta mej fan bara uppåt. Inga omsvävningar på den uppförsbacken, varje steg är som ett dubbelkliv på trappan in till lustiga huset! Efter några timmar kom vi fram till stolpen med ett stort peace-tecken och modet sviktade ej. Vi mötte några avbrytare och morgonpigga nedåtsläntrare lite här och var, och en tysk (?) som ifrågasatte vad fan han höll på med "every twenty minutes, are you giving up? I think I am, I dont know, maybe, God, are you now? I might..." osv. Efter ytterligare några avverkade stolpar lättnade molntäcket och hela dalen, ön Faial och havet uppenbarade sig. Där någonstans kom jag, Angie, på att jag är fruktansvärt höjdrädd och modet sviktade. Så jag stannade snällt på 1850m medan Benny stegade vidare som en bergsget upp till 2000m. Längst upp finns en liten krater och ytterligare en liten "bergstopp" som man inte ska bestiga utan hacka och St Bernardshund med kagge runt halsen. I princip.
På tisdagen började vi röra oss mot São Miguel. Vindarna som vi väntat på kom inte hur många grib-filer vi än spanade på, och vi kände väl att ska vi komma fram någon gång så får vi väl ta lite skitvindar i början. Så vi skulle ta "något kryssben" i sundet mellan Pico och São Jorge.
Haha.
Ni som har seglat med Benny, nu ska jag berätta; om ni ägnar ruttbilden nedan ett öga. Någonstans på ett ben under "SAO" kroknade till och med han på att kryssa!
Men det sket väl vinden i - den kom från fel håll, den kom inte alls, den kom och slet sönder vår genua, vi kryssade, och så vidare. Och det regnade. Men vi såg en val, fick äta en massa burkmat och sjösjukan verkar ha klingat av!
Det tog allt som allt ungefär fyra dygn att komma fram till Ponta Delgada.
Nu har vi återhämtat oss och fyllt på förråden.
Och så självklart lite pyssel: Slipat bort all tätning vid våra röstjärn som läckte och sikat på ny tätning. Med kärlek, lappar och sika lagat vår dinge som hade punka. Lappat våra sönderblåsta vindskydd. Sköljt igenom vattentankarna. Ätit kakor och handlat ananasar från ön. De är magiskt orangea och hela båten doftar som en fruktsallad...
Så nästa ryck nu är mot Porto Santo med bättre vindar där vi ska plocka upp ett stycke lillasyster! :)
Madalena, Pico
Peace! Tror det var ca 1600m...
Benny uppe på 2000m! Faial i bakgrunden
Små lavabubblor överallt som spruckit och lämnat mindre bostäder efter sig
Rakt nedåt
Vädret.
Spåret: "några kryssben" till São Miguel
Kaffevakt under gång med svetstång - tips från Göran!
Så, vi kom iväg från Praia till slut! Vi tog en liten testtur på ca 6Nm i torsdags rakt ut från hamnen och lade oss sedan på svaj. Vi seglade till São Jorge på fredagen. Det regnade. Och blåste. Och blåste inte. Och regnade mer. Och guppade. Och det höll på så. Kontentan av vind från inga håll och vågor från alla håll = båda knep ihop munnarna i små streck och stirrade stint mot horisonten, men någonstans utanför Fradinhos Rocks vid Terceira var Angie den som offrade sin frukost till havsgudarna. (Men som jag alltid har sagt; man mår bättre efter en liten kräkfest!) Nåväl, förhoppningsvis är detta en liten barnsjukdom som försvinner med tiden. Efter ca 10h siktade vi São Jorge i dimman. Vi kom fram till Calheta vid halv nio på kvällen, en liten, liten hamn med en enorm vägg av lummig grönska som reser sig tvärt ur Atlanten. Fullt med liror längs med hela väggen! Första gången vi hörde liror var när vi var i Praia da Vitória för att besöka Kairos i maj nu i år - jag trodde helt seriöst att någon stod och fipplade med en ringsignal. Helt underbart skruvade läten och de dyker som dårar i vågdalarna...
I vilket fall - efter en mycket rullande natt i Calheta (som att sova kraftigt vaggad, tänk sir Väs i Robin Hood) och en liten promenad i själva staden som tamejfan sluttar uppåt i ungefär 45grader vart man än går, tog vi oss vidare till Vila das Velas som ligger lite längre upp på São Jorges sydsida. En oerhört fin smörsegling, sol, god vind och delfiner bredvid båten. Hela São Jorge reser sig så tvärt ur havet som en sufflé, vägarna ringlar sig med sina små vita hus som saltavlagringar i ränder på ön, och odlingar av diverse slag rutas upp längst upp på topparna... Vi fnulade på om de kör sina traktorer upp och ner i vajrar eller hur f... Ja, nä. Mellan ön São Jorge med sin hösta punkt på 1066m och ön Pico mittemot med sin högsta punkt på 2351m är det ca 1200m djupt och de ligger ändå bara 10Nm från varandra, så det är rätt vassa bergskammar som reser sig ur havet.
På lördagseftermiddagen kom vi fram till Velas, en stor, lugn och ren hamn där inte många verkar röra sig utomhus på lördageftermiddagar. Hamnkontoret (oerhört trevlig marinachef btw) hade också gått hem för dagen så vi gick en liten turistvända i stan och spanade på Pico som man ser tvärs över... Ja, ska man kalla det "sundet" så är det ett satans brett sådant, men ni hajar.
Vi somnade till lirornas rullande Kalle Anka-joller och en enorm klotrund fullmåne.
Och eftersom vi har fått "en del" frågor på vad man äter när man är ute på sjön - idag blev det till exempel pannkaksfrukost:)
Idag: mot Pico!
Pöss!
Åh vårat vindroder <3
São Jorge som kliver ut ur dimman. Gött.
Calheta
Calheta, staden som sluttar. Ok, en trappa ska väl alltid slutta men ni hajar.
