Ponta Delgada - Porto Santo och en födelsedag på Atlanten!

På torsdagseftermiddagen hade vindarna vänt till vår fördel och vi kände oss väl rätt färdiga med Azorerna för den här gången, så vi svidade om till flytvästar och satte segel.
Vi har haft ett rätt smalt schema och några tappade dagar till förmån för en helveteskryss i Azorernas skärgård, det finns solklart hur mycket som helst att se och vem man än frågar så har alla öbor en egen favoritö och delar frikostigt med sig av resetips kantade med "ooh" och "aaah" "must see". Det lilla vi har hunnit se har varit oerhört vackert. Folket är överlag vänliga och smålulliga redan vid lunch, toaletterna är gratis och ölflaskorna får plats mellan tandgluggarna.
Men vi kan väl konstatera att man inte åker hit för matens skull.
Vi har väl inte käkat ute så ofta som turister i genomsnitt kanske gör, men det vi har testat - alltifrån tips på restauranger till prato do dia (dagens rätt) på små lokala hak - lämnar oss stort undrande. Äter folk detta? På riktigt? Hur kan en ögrupp omgiven av så mycket FISK inte kunna tillaga... fisk? Nästan varenda kotte har tillgång till kust, på nätterna bildar fiskebåtarna flytande städer som lyser upp havet som en julgran och ändå envisas de med sin bacalhau. Den extremsaltade fisken som måste blötläggas minst 24h innan den ens går att sätta tänderna i. Och då ska den ändå tillagas som vanlig fisk. Va?
Hittills bästa utekäket: en köttmacka för €1,5 på tjurrusningen i São Bras. Yäs.

Nåväl.
Vi drog ett spikrakt streck i OpenCPN, navigationsprogrammet, och vi följde ta mej f linjen nästan hela vägen till Porto Santo. Sol, slör och delfiner i kölvattnet på dagen, mareld och hela himlavalvet nattetid... #trist
Resan tog strax över fem dygn, och på lördagen fick vi fira Bennys födelsedag! Hipp hurra! Shake-and-bake citronkaka med köpefrosting, bättre blir det inte när tillvaron gungar och ingredienserna är smitbenägna! Även om ugnen hänger löst så for kaksmeten några varv fram och tillbaka i ugnen och kom ut som... Ja, det var inget skådebröd men det vägdes upp utav strålande väder - och visst smakar allt kalas till sjöss!
Som grädde på moset rev han på morgonen efter upp en liten firre som glänste tjusigt i guld. Vi vet inte vad det var, men den smakade utmärkt i soppa!

Nu ligger vi för ankar utanför den långa stranden och glor på vattnet som är larvigt blått. Själva Porto Santo ligger bredvid och visar upp sig som själva definitionen på fyrahundra nyanser utav brunt. Vi lyckades pricka in en Columbus-festival, så vi har feeling av medeltidsveckan i Visby - förutom värmen, palmerna och att arrangörerna pumpar ut medeltidsharmonier via stora högtalare...

Och så lite delfiner på det...

Hipp hurra GRATTIS som fan kapten! ♥ 

En liten flygfisk som landade fel under natten. Långt mellan ögonen!

Så äre.

Stekpannebrödlunch - das lyx

Vår fisk, innan den tappade sin glans

Vet du vad det är så berätta gärna... :)