måndag 23 maj 2016

Tva veckor ut

17/5
Syttene mai! Vi har passerat 105° och ställer således om klockan till UTC -7h. En
tredjedel av sträckan är tillryggalagd.

20/5
Hej vad det går, vid UTC 19:00 är vi halvvägs mot Marquesas och firar med en liten
flaska rosé från Albert Heijn. Vi har ett högtrycksområde med dåliga vindar på väg norrut
framför oss, vore smutt att hinna förbi innan vi hamnar rakt i de små cirklarna på grib-kartan.
Små femkilos skipjacks* är det gott om i den här pölen, bryter de sig ur sina romkorn och
styr kosan rakt ut i havet? Det råder ju inte överflöd på ungdomsgårdar för tultiga fiskyngel
här ute, menar jag... Vi plockar upp två stycken i vilket fall och den ena straffar oss med att
kräkas upp sin squid-middag i hela sittbrunnen. (Tänk exorcisten!) Och på kapellet. Och i alla
sittbrunnsfack och påsar, märker vi när allt fler små torra tentakler uppenbarar sig.

21/5
Solen går ner föröver i ett skimmer av fluffiga färger; rosa, orange, gult och rött. Vänder
man samtidigt näsan akterut så är en groteskt stor (full?)måne på väg upp, grönt lysande
mot en gråsvart bakgrund. Två tavlor på 360°. Som vanligt när månen är lite fylligare så
nappar konstiga saker på kroken. Den här gången är det ett långsmalt monster med tre (!)
huggtänder i en spetsig överkäke som hänger fast i en blårödrandig kropp. Tack för
påhälsningen, kom inte igen...!

22/5
Vi får mer dorado, men mindre vind. Seglena fladdrar och vindgeneratorn rullar lojt än
hit än dit. Inga delfiner, inga fåglar. Vi lyssnar på talböcker, löser sudoku, äter kladdkaka och
tappar muskler. Några få dagliga försök till spänst och muskelbygge till trots, så är ändå
32fot segelbåt i konstant 30° värme inte det ultimata utegymmet. Benny, en till vardags
krallig karl med väldefinierade muskler börjar se mer och mer ut som en smal och senig
seglare. Själv har jag svårt att ligga på rygg och mage för att kotorna skaver mot madrassen.
Vilken bantningskur va, om bara skvallerblaskorna visste: "Lose weight with vitamin SEA",
"Sjön (fett)suger", "Lämna dina kilon i kölvattnet"!
Två fartyg på 2-3Nm avstånd på två dygn. Vilken jävla trafik, aldrig får man nån lugn och ro.

*Liten tonfisksort.

----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com

tisdag 17 maj 2016

en vecka ut

9/5
vi lämnade puerto villamil och blev avvinkade av en manta på tre meter mellan
vingspetsarna. det bubblade och kokade runt oss av hajar, sjölejon och andra blötdjur... är
det någon gång det inte är läge att begrava snoken i en bok eller gotta ner sig i kabyssen är
det i det här området! några distans ut korsade vi två spikraka, glasklara strömbälten om ca
40m vardera, fyllda med massor av små virvlar. tidvatten på framfart eller några av strömmarna som förser öarna med extraordinärt liv? mycket speciellt i vilket fall.

12/5
får en liten tonfisk som är för parasitangripen så den åker i efter obduktion. (för visst
kan man inte kalla det rensning om man inte äter den...?) äntligen har fukten försvunnit,
nätterna är torra och varma igen! mögelskräcken släpper och vi kan börja klä oss normalt
igen, dvs "kalsongsegling". vi frossar i papaya och börjar få ordning på vaktpass-rytmen: 3h
vakt 3h sov, repetera. tejpar ihop ett par trasiga glasögon, here we go sailor-fashion.

15/5
liten tonfisk på kroken igen, finfint komplement till de cylinderformade
kattmatsvarianterna vi annars langar i grytan. nattetid har vi en symfoni av pipande,
knarrande delfiner som rejsar med i vårat kölvatten och på morgnarna har vi fullt med
flygfisk och squidar på däck. vi lär in nya knopar och stjärnor, såg mars på himlen inatt.
karlavagnen hänger uppochner och den här sidans corioliseffekt har, eh, "snurrat igång",
hehe.

16/5
en liten dorado på morgonkroken, senare framåt dagen fjongar det till i babords
fiskelina - den står som en fiolsträng innan den slackar av. två sekunder senare står
styrbords lina i samma horisontala position innan den också slaknar helt. benny ser något på
rymmen, något i storlek mindre delfin i vågtoppen. båda dragen är avtuggade. våra
storkrokar och våra hemgjorda squid-missfoster med hängande slängande bitar av badbollar
var en härlig måndagsfika för något sjöodjur, så vi slänger ut våra pyttedrag och hoppas på
något, något litet...får två dorado och en tonfisk. nu är det fiskestopp på den här
trålaren!
vindrodret styr oss fint västerut, ca 10m/sek sydostlig vind. norröver står regnmoln
som svampar, men söderut är det simpsonsmolnig himmel, so far.
16/5 UTC 21:30 befann vi oss på 7°37.82S, 104°02.46W
och snart är en tredjedel av vägen till hiva oa tillryggalagd.

----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com

måndag 9 maj 2016

Och nu: en resa på 48 grader

Så här långt sedan vi startade på Azorerna så har vi hunnit med fem marinor, 38 ankringar och ett par ungefärliga 7203Nm.
Nästa stopp är Hiva Oa I Marquesas, ett 48 grader långt ben västerut. Hur långt? Som Atlanten x 1,5.
Vi kommer att sakna djuren här, men det ska bli läckert att slippa 60-80% luftfuktighet, att kriga med Clorox och vara livrädda för att öppna ett bortglömt fack. Vi lyckades hitta en dag med äggleverans, så vi har fyllt våra ägglådor och till och med, med yttersta lock och pock, fått köpa sex spänstiga ankägg på morgonmarknaden.  

Nu till morgonpannkakorna hörde vi ett hårt plaskande från vänbåten Alma som ligger bredvid oss. Ett sjölejon var i full färd med att döda och hacka upp en fisk genom att slå den mot skrovet! När fisken var tillräckligt död och uppslamsad kom tre pelikaner varav en nappade åt sig fiskbiten. Sjölejonet satte av i full kareta och jagade pelikanerna, som en oljad kula med tänderna blottade flög han genom luften men lyckades inte annat än att valla fågelflocken. Då poppar en tio st pingviner upp, antagligen för att näbba i sig det sista av goseriet. Pingviner och sjölejon jobbar mycket bra ihop har vi sett under de här veckorna.
När Jonas kom med dingen för att säga hejdå berättade han att han hade en liten ödla på dingen som hade kommit simmandes på morgonen. Den hade blivit livrädd av all uppståndelse och hoppat i vattnet igen och försökt att ta sig upp på hans båt. Nu satt den på dingen igen och fick skjuts in till land.
Only in Galapagos.

Vi hoppas att vi slipper kriga med ITCZ (Intertropical Convergence Zone) doldrums och tja, att blindtarmarna vilar snällt.  

Tårna på kanten igen.

#puddlejump



söndag 8 maj 2016

Hej Galapagos, hej hej (då) Galapagos

Okej, Galapagos är dyrt. Mycket dyrt, ska tilläggas. Incheckning i nationalparken, zarpe hit och dit, agenter och miljöaspekter (rent spel för gallerierna har vi märkt) och fan och hans moster - det kostar! När vi kom till Isabela fick vi reda på att precis nästan alla utflykter kräver en guide som kostar mucho dolares. Kan vi snorkla bredvid ankringen? Nej, det är speciellt område, dvs de kan tjäna pengar på guider som kör med dinge där. Så vi måste ha guide, trots egen dinge och allt vi redan har pyntat för att få vara här.
Men hallå! Det är värt det, alla dagar! Har vi någonsin varit på ett sådant här spektakulärt ställe? Hur ofta kan man snorkla med pingviner, VÄNJA sig vid nyfikna sjölejon, kliva över iguanas på vägen från bryggan? Det finns i princip tre utflykter att göra på Isabela, vi har inte gjort någon av dem. Dels känner vi väl att vi vill hålla lite i våra pengar (knegarcash) och dels är vi så nöjda med våra egna utflykter som bara kostat någon liter svett.
För några år sedan fick man ankra var man ville och det mesta var gratis att utforska på egen hand. Nu har de kommit på att turister är läckande pengasäckar så minsta larviga promenad kräver guide och cash. Men visst, slitaget blir mindre när alla ankrar på samma ställe och inte sprider sin skit över hela ön.

På ön Floreana finns en posttunna som har använts av sjöfarare sedan ungefär 200 år tillbaka. Man kan fortfarande lägga ett kort eller brev där, porto behövs inte, sedan bläddrar man igenom högen som ligger i tunnan och ser om det finns något som man själv kan leverera personligen. Och ja, självklart behöver du en guidad utflykt för att ta en promenad till posttunnan. (...)

För dig som besöker Galapagos med egen båt:
- Du kommer att tycka att sköldpaddor och flamingos är det tråkigaste som finns, de utgör bara en snygg stab av periferala prydnadsdjur. Sjölejon och pingviner simmar ju runt dig och är nästan fortfarande nyfikna på vad en GoPro är för något!
- Det är dimmigt på nätterna runt Galapagos. Kör med radar om möjligt, annars dra igång discokulan och öka volymen så att du märks.
- Flugor... När vinden lägger ner är de överallt, från fribordet till badrummet. Harmlösa men de föredrar att dö i ditt käk eller i din drink om du inte har råkat hälla upp din rom&cola i en pipmugg. Fast seglare utan fiskemöjligheter kan ju behöva lite extra proteiner... Valet är ditt!
Och har du inte flugor så har du getingar, särskilt om du köper upp dig på de lokala papayorna. Vår flugsmälla är vårat heliga sittbrunnsvapen som vi har döpt till "Smackadoren". Smackadorens killcount skulle göra vilken liten finnig CS-lirare som helst grön av avund, och vilja byta sin kniv mot en flugsmälla.
- Snorkling på en helt ny nivå! Frågan är inte om du får se något ballt, utan om du kommer att få en iguana i huvudet när du simmar med blicken fäst på annat än mötande trafik.
- Om inte tidvatten har spelat någon roll för dig tidigare (haha jo tjena) så kommer det att göra det nu. Alternativ 1: Simma och snorkla i rent, klart vatten. Eller alternativ 2: Kalla strömmar som möter varmvatten = simma med ojämna glasögonrecept. Eller alternativ 3: Simma genom en tjock krill-massa som följt med tidvattnet in och gör de översta centimetrarna rosa-geléiga och geggiga. Tidvatten är hela skillnaden!
- Om du ser något som du behöver eller vill ha i en affär - köp det! Tveka inte, behöver du färska ägg och de har tio schyssta plattor i tiendan, kör! I kväll är de slut och det kanske inte kommer nya förrän du har seglat vidare. Detta gäller även frimärken om du vill skicka ett vykort. Postcentralen är makthavaren på de här öarna! En dag kostar frimärken $2,5 och nästa dag kan de bestämma att ett brev ska kosta $8. Spill ingen tid alltså. Om du inte ska förbi Floreana och hoppas på lite tur, dvs.
- Prisuppfattning: en rulle hushållspapper kostar $7 men en färsk (lokal) papaya stor som en bäbis kostar $1-3 och en påse lokala passionsfrukter runt $1.
- På Isabela finns det ingen bankomat. På Cristóbal finns det bankomater, men de funkar dåligt med VISA. Allt rullar med USD så preppa plånkan i Panama.
- Det är kallt i vattnet. Ska du ligga i många timmar, ta med en våtdräkt och räkna med att sikten är rätt dimmig av fiskmat (krill, plankton etc) men i gengäld så finns det ju mat åt alla simmande saker...

Så. Vad väntar du på? Besök Galapagos!


Jätteskeva bildformat! Inget funkar 100% på ön... Oh well.














Lågvatten vs högvatten 


----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com




torsdag 5 maj 2016

Snorkling deluxe

Är det hit man åker på utbildning för att bli sälklappare på Kolmården?

Pingvinerna ploppar upp lite varstans runt båten och näbbar åt allt och alla. Stora rockor glider runt i ankringsviken och lite mindre, grytlappsstora rockor kämpar på i hamnen mellan dingarna. Revhajarna är inte större än ett vuxet manslår (härinne) men de kommer ändå fram och vittrar plockgodis när vi hoppar i. Sköldpaddorna är som de är, överallt. Sjölejonen, var ska man börja... Man har lite vant sig vid att det låter som att Ivar 80 bast får en luftrörsinfarkt strax bakom båten när sjölejonen kommer upp för att rossla loss en hårboll eller ett fiskben ur halsen. Vi funderade lite på, varför hänger de alltid vid rodret? Pomaderar de sin päls med vår (uppenbart) miljövänliga antifouling eller kliar det skönt när skrovkrabborna försvarar sitt roder-revir? Vi hoppade i med snorklar för att se att sjölejonen hänger som små fladdermöss uppochner precis i böjen mellan nederdelen på kölen och där själva skrovrundningen möts... Vad tusan kallar man den delen?? Säl-gos-vinkel i brist på bättre! Där i sälgosvinkeln hänger de och kikar under kanten på kölen och sist vi hoppade i hade vi två ivriga sjölejon eller sälar (svårt att se skillnad under vattnet) som tävlade om vår uppmärksamhet. Ofta när sjölejon möts så trycker de mularna mot varandra, och när en av dem började så att säga, "make his moves" mot oss så var det dags att gå upp. Närkontakt är asballt men med ett par stora chokladbruna ögon och en buskig morrhårsmustasch fem centimeter från cyklopet så kände vi oss nöjda!
Vad har vi mer... Vi har snorklat lite på ett av de ställena där man får vara utan kostsamma guider, Concha de Perla. Sett lite färgglada sjöstjärnor och papegojfiskar, en fet humphead wrasse, blivit påsimmad (!) av en marin iguana och tja, spanat på det mesta förutom sjöhästar. Flamingos står och hänger i de smutsbruna pölarna som de kallar för insjöar och är tråkiga. Men är man snygg (och rosa) så har man väl råd med en bristande personlighet.

I båten så har vi desinficerat det mesta som går, nu förstår vi varför varenda affär säljer sådana mängder Clorox och liknande! Allt grönfluffigt verkar dock ha varit mest ytligt. Vi hittade också orsaken till att babords sida var "lite extra fuktig", en gammal vattentanksgenomföring hade torkat och ledsnat på livet och således sipprade det upp lite droppar när watermakern var igång. Det här uppdagades som tur var fort, så ingen större skada skedd - allt skulle ju luftas ändå! Lite sika löser biffen så att säga.
Med inredningen på soltork ovan däck pratade vi med båtgrannar som bara... "Jaa, asså mögel har man ju överallt, har vi haft ända sedan Karibien!" Tydligen har varenda kotte mögel och myror och ödlor och kackerlackor och fotsvamp och vi vet inte allt levande ombord. We're still learning...

Från att vara sex båtar när vi kom så är vi nu runt sexton. En salig blandning nationaliteter som börjar droppa av en efter en, med siktet inställt på Marquesas eller Gambier.
Om du känner dig världsintresserad, googla på Pitcairn som ligger vid Gambier* och läs lite om den här väldigt speciella ön... Som vi inte kommer att segla förbi.
Vi hänger väl några dagar till, kanske får vi se en liten sjöhäst...

*=Okej, typ 300Nm ifrån. Kaksmulor i sammanhanget. Jämför: från Nynäshamn till Visby är det runt 90Nm.

----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com






sjölejonen vaktar dingen...


wall of tears

lavatunnel




söndag 1 maj 2016

Lagesrapport fran Isabela, Galapagos

Tjena läsarna!
Vi ligger just nu ankrade i Puerto Villamil på ön Isabela. Vi har inte nära till fina uppkopplingar, men vi har vår SSB-radio så vi kan langa upp text nu och bilder sen när vi puttrat in mot land.
Så det blir nu ett sånt därnt' långt inlägg med bara en massa TEXT och så måste man göra sig egna bilder i huvudet med fantasin... Som när vi var små och växte upp med skrivmaskiner vari man fyllde metervis med A4 med alla möjliga fina konstellationer av specialtecken, kanske ni minns;)

Vi motorseglade hit från Cristóbal, eftersom nätterna runt Galapagos för närvarande är vinsdstilla. Vi hade så tjock dimma! Vanliga nattpass kan man stå och spana efter avlägsna lanternor (en klar natt kan man eventuellt se ett skepp på 10Nm avstånd) och sedan kanske upptäcka båtarna på AIS-mottagaren. Man kan dock inte alltid räkna med att båtar har AIS-sändare (till exempel har inte vi sändare, bara mottagare) så man kan inte lita blint på den. Däremot kan man alltid lita på sin radar; syns det så finns det.
Således sätter vi på radarn i bomullstjock dimma. Ett fartyg som saknade AIS men självfallet dök upp på radarn var på väg emot oss. När fartyget på radarn visade 0,7Nm från oss drog vi igång alla regelvidriga lanternor och började vifta med vår halogenlampa för glatta livet, vi hade redan försökt anropa ett gäng gånger på kanal 16, vilken alla som färdas till havs ska lyssna på, och först efter vår fanatiska ljusshow såg vi att det mystiska radarfartyget ändrade kurs. Vi såg inte ett enda ljussken från den här båten. Och sååklart var det inte den enda närkontakten vi råkade på den här "seglingen". Självfallet hände också allt på mitt (Angies) nattpass, och om det är något denna bruden hatar är det kombinationen av arroganta kaptener i kombination med gröttjock dimma.

Jo, just det, alla kanske inte har stenkoll på vad en Nm som vi håller på å tjatar om är! En Nm / Nautisk mil / distans / sjömil är 1852 vanliga hederliga svenska meter. Och en radar, det är en sån som de har i Alien när de ser pipande gröna alien-pluppar närma sig på en liten skärm fast de inte ser något framför sig och det visar sig att utomjordingarna krälar närmre ovanför takplattorna. Fast vår radar piper inte. Och den är svartvit.

När vi passerade Isla Tortuga, en halvmåneformad relik av en vulkankrater, fick vi sällskap av en gulfenad tonfisk i en halvtimme. Den var strax över en meter lång och hade ett litet jack i pannan, havet var spegelblankt. Den var strålande vacker och såg enormt god ut. Dock var den inte intresserad av vare sig våra squidar eller busvisslingar eller lockrop. Den var väl uppvaktad av besättningen på Kairos, och sedan, likt en internationell supermodell på ICA drog skitstöveln vidare utan att ge oss så mycket som en autograf eller slängkyss.
Snutna på käket och fortfarande lite starstruck hängde vi besvikna i sittbrunnen och blängde på varandra när en ung booby fick syn på vår disco-squid som vi hade glömt ute, och lyckades kroka sig själv på den. Efter en heroisk inhalning och ett resolut halsgrepp från Bennys sida så plaskade fågeln omkring igen, hel, i högsta grad levande, lätt chockad och piercad i näbben. (Nej alltså, lugna er, han blev bara hålad, kroken har vi kvar.)

När vi kom fram till Puerto Villamil möttes vi av en ankarvik full av "black tipped reef sharks", sköldpaddor, sjölejon och... Vilka underliga fåglar som simmar under vattn... PINGVINER! Det var nästan lite löjligt, det kändes som att vi hade seglat rakt in i en Disney-film!
På ankringen låg också svenska Nerthus som vi senast träffade i Kap Verde (och sedan har lyckats segla omkring och missa genom hela Karibien).
Revhajarna simmar runt båten, sköldpaddorna plaskar runt lite lojt och sjölejonen har någon fetisch för vårat roder. Pingviner ploppar upp lite på pin kiv när de känner för det och puffer-fiskar guppar omkring och ser dumma ut. Man kan stå på båten och bara stirra ner i vattnet och tycka att det är värt. Faktum är att sikten är rätt kass, så man ser bättre från ytan än med snorkeln på.

Purteo Villamil är en liten avslappnad stad med trampade sandgator och iguana-crossings, lite likt våra grodövergångsställen i Sverige. Sjölejonen har ockuperat alla bänkar i anslutning till stranden och marine iguanas ligger uthällda lite här och var. Vi har inte "gjort stan" än, eller varit och spanat på flamingos. Vi har hängt i båten och städat.
Under de här nätterna på Galapagos har luftfuktigheten stigit till 68% - varje natt är dimma. Varm ekvatorisk luft och kalla strömmar som flödar upp emot Galapagos ger en sjuk kondenseffekt i båten. Vi vaknar upp och sätter handen mot insidan av skrovet - det är nästan dyngsurt. Så, här följer en båtsanning från oss på Kairos: "Om man inte har något att göra så kan man öppna ett fack som man inte har varit i på länge." För någon dag sedan skulle vi pilla fram ett gammalt byxben ur ett stuvfack som skulle sys om till en handväska. Då uppdagades det. Möglet. Sedan såg vi det överallt. Små små ytliga broccoliplantager som sitter därhelst trä lyser fram. Har en svensk båt från 80-talet trädetaljer? Haha! Har påven discopinne och lustig mössa kan man fråga sig! Vi har torkat av varenda liten yta med mögeldödande rengöringsmedel, alla kläder vädras och alla dynor strippas och solas. Nej, uttråkade och sysslolösa går vi inte på den här båten. Pingviner i all ära, det ska bli skönt att komma till varnare vatten där saker faktiskt torkar.

Nu börjar det ju dra ihop sig lite för en längre översegling. Vi börjar känna igen båtarna som vi ankrar bredvid, och häromdagen var vi två svenskar, en dansk och fyra australiensare på Isabela - rätt överrepresenterat från norden kan man tycka när man inte sett annat än franska och tyska flaggor hela vägen till Panama! Nu senaste timmarna har det väl blandats upp lite mer. Fortfarande överlägset många båtar från australien, dansken, en israel och lite smått och gott av de klassiska sjöfararländerna - och så vi. Vad vi vet så är det fyra svenska båtar som satsar mot Marquesas eller Gambier i år - Vi, Alma, Nerthus och så såg vi en svenskreggad båt på AIS:en vid namn Salsa som var på väg mot Galapagos, så vi antar att den också har siktet inställt västerut. Vet ni några fler? Skriv och skvallra!

Vi kör fläkten på dubbelskift så snart ska vi väl ta en rumpunch och slagga i sittbrunnen så att vår stackars inredning får en chans att torka...
Sov gott, vakna torrt!

----------
radio email processed by SailMail
for information see: http://www.sailmail.com