S/Y KAIROS: Still hanging in St Vincent & Grenadines...

Bequia - Admiralty Bay

Canouan, Charlestown Bay

Tobago Cays, innanför Horseshoe Reef

Mayreau, Salt Whistle Bay

Union Island, Clifton

På rastafarimarknaden i Admiralty Bay ingår fruktstund, vare sig du ska köpa något eller ej! Vi fyllde magar och väskor med fräscha grönsaker och frukter (tänk knallgula passionsfrukter utan ica-rynkor, klarorange ananas och solmjuka potäter) och kirrade äggförrådet ur en äggbilsbaklucka.

Vi vinkade av en brorsa som drog vidare på egna äventyr och seglade ner mot Canouan - ca 20 Nm som tog runt 5h.

På Canouan låg vi i Charlestown Bay på västsidan, en lugn och sävlig liten vik med palmer och sand och en spännande vridning av vind och strömmar som resulterar i att allt du slänger i sjön driver mot ön - tvärsemot passadvindarna som brukar föra allt västerut i vanliga fall. Äggskal överbord undanbedes...

Fint och lugnt, inte ett ställe du åker till för fullmoon party. Hit åker du för att kanske spana på kyrkans söndagsdop i strandkanten, plocka lila snäckor och klappa strandhotellets katter. Vi har ju inte direkt stressat oss igenom de senaste månaderna så vi smulade rätt snart vidare...

... Mot Tobago Cays! Förväntansfulla och med fenorna i högsta hugg stod vi storögt på däck och såg sköldpaddorna dyka undan oss när vi tuffade in i kanalen mellan Petit Rameau och Petit Bateau. Vi låg för ankare strax innanför Horseshoe Reef, på en finfin sandbotten med grymt bra grepp. Skönt det när man ligger med hela Atlantens köttiga vindar rakt i nosen! Horseshoe Reef bryter vågorna men utanför det är det raka rör hela vägen till Afrika. Efter att ha vant ögonen vid klarturkost vatten med nästan obehagligt bra sikt (vilket tjat om den här bra sikten!) testade vi snorkling på hästskon. Det har säkert varit allt det där som står i guideböckerna en gång i tiden, men enligt snorkel- och dykvana Benny och Axel så var det ett rätt dött rev med mestadels sönderslagen korall, gråa rev och rätt klena fiskpopulationer.

Vi testade snorkling lite längre in mellan och runt öarna och fick glida runt med grymt sköna och avslappnade sköldpaddor. För herrarna som har koll på fiskar och inte ballar ur så fort en fisk är lite färgglad och fin började avcheckningen: squirrelfish, damsels i hundra varianter, trunkfish, trumpetfish, puffers, hawksbill turtle, loggerhead turtle, queen angelfish (mä gu så fiiin!), banded butterflyfish, en barracuda, spotted moray eel, feather duster worms, christmas tree worms, conchar till förb-else, rock boring urchin som inte alls är boring och så vidare och så vidare...

Angie kunde en fisk. En fet jävla rocka. (Southern stingray om man ska vara petig.) Check!

På öarna är det tjockt med ödlor, leguaner och femtio andra små gröna, prickiga och randiga varianter. Hela Tobago Cays är en marinpark och något slags reservat, det kostar $10XCV per skalle och dag och det känns som en helt värd avgift.

Längst ut på kanten, markerat som ett streck med palmer, ligger Petit Tabac. Det är precis vad det är utritat som, en strand med lite palmer. Där spelade de in nån scen i Pirates of the Caribbean, men det är en rätt obesökt ö, det var inte mycket till läge att ta sig dit ut med vare sig liten dinge eller segelbåt. Äh, vi kan väl slira runt med bandana och romflaskor på en annan strand!

Men! Med hälsning från Benny och Axel så är snorklingen på Devil's Table i Bequia mycket bättre än den var på Tobago Cays. Lobsters och färgglada koraller... Men långt ifrån lika mycket undervattenshäng med sköldpaddor. Man kan inte få allt på en gång:)

På ungefär en halvtimmes genuaseglingsavstånd (för såna mått lär man sig ju i skolan?) ligger Mayreau, "a one-road, two-car island" där man kan ta ungefär fem steg från stranden på en ena sidan av ön till den andra stranden på ön.

På kvällen började det svirra i sittbrunnen och inne i båten och snart trillade polletten ner - fladdermöss! Vi drog oss till minnes Rogers berättelse om att de hade flugit in och hängt i fruktnätet och smaskat på hans bananer och se på fan, dagen efter hade vi en ihålig banan i fruktnätet. Gillar man att hänga upp och ner och snaska bananer så var ju vi ett buffébord. (Buffénät?)

Salt Whistle Bay är en vacker liten ankringsvik. Men en natt med fladdermöss och svall som kräver sjökojsuppspänning räcker!

Till Union Island tog det ungefär en timme att segla och nu ligger vi i Clifton.

Det är nästan lite skärgårdsavstånd mellan öarna här, så man kan frossa i öbesöken. Lite matinköp på det så tar vi nästa sundowner på Carriacou!