Så kom den - bildtexten!

Det är inte ofta, men ibland slår man en flurre i kalendern, och vad skådas! För ett år sedan anlände vi medelst flyg till Praia do Vitória på Terceira för att i sakta mak (genomsnittliga 5 knop) segla över tidszonerna västerut. Vi har sluppit jetlag och har anpassat kläder i lagom takt efter temperaturzonerna (enkelt recept: mindre och mindre kläder) och i skrivande stund ligger vi ankrade i Cook Bay på Mo'orea. Vi har precis varit i land och släppt av en liten fripassagerare som hoppade ombord i Tahiti, en gecko som satt och tryckte under dingen... Vi ligger ankrade på 20m djup dybotten här, det är i alla fall vårat djuprekord! Benny langar käk (fisk och välsköljt ris utan "skaldjur") och jag mular i mig ett mentosrör medan regnbyarna avlöser varandra. Senare ska vi kanske in och spana på livemusik vid kajen, och typ så ser tillvaron ut just nu!

Lite slappt har det blivit med bloggandet, vad har vi pysslat med? Atoller! Så här:      

Vi lämnade världens mest fantastiska Tahanea, där varenda ankring bjöd på något nytt och läckert. (ÅÅÅH!) Jag ska inte skylla på en guesstimator för hur VI tajmade strömmarna, men det var en rodeo att studsa ut - Kairos kom ut med äran i behåll och ordet jag kanske inte söker är spännande. Hrm.  

Vidare seglade vi mot Fakarava, ankrade i södra kanten där det är praktiskt taget strösslat med bommies, korallhuvuden - och båtar! En resort, byggnader, taxibåtar och segelbåtar var än ankringar bjöds - en nyttig försmak inför mänskobyn på Tahiti.
Lite längre upp i Fakarava träffade vi kopraskördaren Firme, ett bra exempel på hur man kan ha så mycket att prata om fastän man inte har något gemensamt språk.
Vi hängde med på hummer(lös) nattjakt på revet. Han knockade små fiskar med sin machete, Benny högg en färgglad krabba med ett långt spjut och yours truly försökte hålla hinken och balansen i strömmarna...
Hans äldre hund - vältränad i att fånga cocoskrabbor, äta sumpkrabbor och att döda råttor - visade oss vägen till en cocoskrabba som togs på bar gärning med en cocosnöt. Lyser man på dem blir de paralyserade och förstår inte vad som händer förrän de sitter i hinken... Lättfångade, välsmakande och tillgängliga, det perfekta receptet för säker utrotning.

Från Fakarava seglade vi mot Tahiti. Kommer man norrifrån och seglar förbi Papeete i kanalen får man ropa upp hamnkapten för att be om lov att passera flygplatsen. Annars får man ett flygplan i masttoppen, och nog är de lika en vindex till formen men absolut inte lika behändiga... Då tar jag en bajssvala vilken dag som helst!
Vi lyxade till det med brygga, färskvatten, duschar och tvättstuga! Med nära till ett enormt Carrefour har vi bunkrat oss hela vägen till Nya Zealand, vår vattenlinje svävade fordom fritt men nu anas den under vågorna igen.
Papeete är en stad som städer mest är, en buss in och en promenad runt räcker gott och väl. Svarta pärlor är grejen här så vi har knatat på lite pärlmuseum och sånt som turister gör - skaffat en plastblomma i håret och ömma vader av ovant asfaltsknatande. Vi har den stora äran att få återvända om några dagar då gasbolaget bommade våra gastuber...