Från Santa Luzia till São Vicente och atlant-bunkring i Mindelo

Efter São Nicolau seglade vi vidare till Santa Luzia - den totalt obebodda lilla stenhögen (sånär som på ett litet fiskeläger) på väg till São Vicente. Det blåste, tja, "friskt" är ett milt uttryck, och i kombination med solen som orkade fram bakom den vindburna sanden hade vi som alla fellow sjöbusar kallar BRA LADDNING. (Vindgenerator + solceller = mums)
Vi kom aldrig i land på ön dock, svallen hade förvisso slängt oss långt upp på stranden vid landgång men sen ska man ju hem också...
Det var inte direkt fullsmetat med båtar i den viken. Någon segelbåt här och var, enstaka fiskebåtar som puttrade förbi eller seglade med sina presenningar och hemgjorda lakan-segel och viftade med varsin languster i nävarna.

Efter någon vecka, bortskämda med laddning och fräscht vatten, satte vi av mot São Vicente och Mindelo som är sista stoppet för de flesta innan andra sidan Atlanten. Mindelo är en storstad, kan man väl säga, i sammanhanget. Fattigdomen som syns överallt sparkar alla flashiga hotell och affärer hårt mellan benen, kontrasterna som säkert skaver hål i folk som bor här gör det till en oskön stad med oskön stämning.    
Ett konstant tjockt sand/dammlager hänger i luften och en dag så REGNADE DET! Trots Cape Verdes 360 soldagar om året hit och dit, det åskade och regnade och med alla våra sand-röda skot och tampar så var det ljuvligt att höra smattret av sötvatten mot däcket! Efter regnet så avtecknade sig dock något som vi inte varit beredda på... Santo Antão dök upp bortom ankarviken! Och riktigt nära dessutom! Sandigt? Ingen av oss röker, men hey läkarna kommer inte tro oss när de ser våra lungor...

I Mindelo ska vi bunkra käk, ta en kall öl på en bar, tjöta med båtgrannar och förbereda oss för några veckor på tu man hand. Kommer vi rita ansikten på fendrar och börja kalla dem vid namn? Vem kommer först att utropa eget kejsardöme? (Den som orkar göra en egen flagga, finns ju bara ett svar på den...)

Santa Luzia. En grannbåt. lite väl nära va, får man ingen privacy i den här viken...  

En vanlig dag i Mindelos hamn. Dammigt? Ja. 

Och som det ser ut efter regn. Bilden tagen åt exakt samma håll!

Stadsplanering Cape Verde style!

Mindelo är mycket livemusik. Och ett lastbilsflak med högst musik. 

Dammig hamn - ja det är solen där borta!

Vi frossar i grönt, så långt som det håller och i den utsträckning vi hittar okylda specerier. För att inte få ombord mer än nödvändigt av små fripassagerande djur så badar vi allt i vinäger + vatten. Funkar även finfint i svenska hem för att ta bort rester av bekämpningsmedel och annat skräp om du inte har lyxen att odla eget...
Obs. Håll morötterna borta från vinägern om du inte vill ha kamouflage-morötter med bärighet i klass med en McDonalds-pommes frites.