Kevin Costner och HeiHei på små små äventyr

Efter viss tid till sjöss på sin soloseglats har Benny fått in en "viss knix" med att segla Kairos själv. Nog för att hon är utrustad för bekväm solosegling, men det här är nästan lite Kevin Costner i Waterworld, jag hinner knappt titta upp från boken innan han står och simultanskotar och drar i tampar. Det är sjukt fascinerande, men jag känner mig också lite som Moana's fjäderfä HeiHei. (Nej, man blir inte för gammal för animerad film.)

Vi låg i Deshaies, Guadeloupe, och bläddrade i den typ-20-nånting-år-gamla guideboken efter något att spana på; en kulle att bestiga, ett syfte att göra matsäck eller bara en anledning att dinga iland. Till slut läste vi: "Hike up the river, 2 hours and then you hit a waterfall. After that it's 15 minutes by road back to the village". Perfa! Vi följde bäcken, i bäcken, och klättrade på små och stora stenar. Och det tog så att säga lite mer än två timmar.
Men det var sanslöst fint! Och de där stackars musklerna som man aldrig använder, förutom när man både gör en Van Damme-split mellan två avlägsna stenblock och håller uppe kroppsvikten med två hala fingerkrokar! Svettigt, och perfekt att göra i en sval och porlande bäck. Lite fusk att man inte riktigt ser vattenfallet när man väl krälat hela vägen, men vad gör det när man kan bada helt ensamma i en sval grottpool. Massor av klarblå dagssländor, spindelnät och lianer (som inte håller att svinga sig i).
Nog för att en av oss sinkade den andra med att fastna mellan stenar, nedanför alltför stora stenar, och fota små tunglastade myror men den där kvarten ner och tillbaka tog ungefär en timme. Oavsett hur många kalla öl som lockade på havsnivå. Outdated pilotguide, men klart värt och vackert!

Deshaies River

Lökbo?

Vi hör vattenfallet, där inne i grottan...

Vi seglade ner till Martinique igen, lade oss i Saint-Anne där det finns obegränsat med ankringsutrymme och fixade lite med båten. Runt Afrika, där vattnet slog ordenligt över däcket, stördes tydligen skönhetssömnen av små små illvilliga droppar från mastkragen. Så kan vi inte ha det, båtar ska vara torra inuti. Av med mastkragen och täta om! Ett heldagsprojekt där det är rätt smidigt att vara två ombord. Den gamla tätningen togs bort och det syntes tydligt att det var i en minimal skarv som det hade läckt litegrann. Tryck och tid gör sitt till, till slut väcks man av små stänk. Nu är det omtätat och torrt!

Nu flyger jag hem och Benny seglar vidare. Återigen bort från de franska öarna där man kan köpa stora burkar cornichons, rom på tetra, rödtjut för en tjuga och där man äter baguette "tills man får skavsår i käften"... ;)

//a

Vi blev inspirerade av SY Arianna som har en hängmatta i sittbrunnen - och fann att skot funkar lika bra i halvvind! 

Dåligt med vind längs med Gudeloupe, perfekt att hänga i segelskuggan och spana på maneterna.

Efter TRE ÅR finner vi att ugnsplåten passar PERFEKT i diskhon! PERFEKT! Hur många rullande lökar hade kunnat räddas om nån hade kommit på detta tidigare. 

Allt du behöver för mastkragskärlek. I runda slängar.

50 kilo prima dödvikt att spänna bak masten!

Prima anordning för att spänna fram masten!

Och här ser vi, ett svagt litet streck i fogen vid SB akter där det har smugit sig in små droppar och jävlats... 

Tystnad, tätning pågår.

Varför har seglare så vackra naglar, så mjuka händer, sådan lyster i sin hy? Är det allt havsvatten? Är det all sand och snorkling? Sol och livsglädje? NEJ! Lyss gott folk, svaret kommer i små plastdunkar märkta ACETONE...