Mot atollerna!

Vår andra vik på Ua Pou heter Hakahetau. Förutom att Galapagos var "ok" sikt hela vägen ner så är det här första gången vi ser botten sedan Karibien. Klart vatten!! Där är vår kätting och där ligger ankaret! Filtret i watermakern håller sig krispigt vitt och äntligen hör vi alla små knapranden och bubblanden under kölen igen, de små ljuden som man undrar över när man först kommer till varmare vatten och sedan vänjer sig vid för där lever det ju...

Hakahetau är klart mycket trevligare än "storhamnen" Hakatea. Vi tog en lagom promenad till ett vattenfall som var sådär snyggt så att det passar på vykort och skärmsläckare. Ok, så i byaffären så såldes vykort med vattenfallet på. Löjligt fint, och klart badbart. Man kan inte dricka något vatten i naturen, men det betyder inte att man ska behöva gå törstig! Kokspalmer växer som ogräs och locals har placerat ut lite spett här och var, så att man lätt kan spetta upp sig en nöt och ta sig en slurk. Nice!

Sista dagen på Ua Pou var det tävling - mr och ms PouAu skulle utses! Hamnens annars schletna betongkloss pimpades i flera dagar med flätade palmblad och blommor som vi skulle få pynta upp en mindre förmögenhet för hos den lokala blomsterhökaren i Stockholm. Mat, mer blommor, sniderier, bira, mer käk! Fyra tonnisar svassade runt på golvet i diverse badkläder och finkläder och förklarade på franska och polynesiska varför just de skulle vinna. Om man inte har stenkoll på något av språken så kan man iaf klura ut ord som "barn, jobba, hela världen, dröm, natur". Same old, same old med andra ord.

Yolandi har hjälpt Benny att jaga en brödfrukt!

En grön bananstock stor som en förstagluttare sitter nu surrad runt akterstaget och i sittbrunnsfacken har vi mörsat ner pamplemousse så vattenlinjen tvekar. Okej, inte riktigt kanske, men i Tuamotous växer ingen pamplemousse så de kanske vill byta mot något annat - vi har ett gäng!

Vi var så på väg mot Raroia, där Kon-Tikiflotten strandade för 69 år sedan. Vi missade "slacket" i inloppet med ynka 30 minuter (efter att ha hängt på halvfart och väntat halva natten...) och medan vi väntade på nästa möjlighet att komma in så fick vi upplysningar om att Makemo-atollen 70Nm västerut har en läkare på ön. Blindtarmsbarnet har under seglingen fått problem och behöver ytterligare vård. Mot Makemo!
Vår första besegring och intagning av atoll var, hm, "spännande "! Mötande utflöde, svall akterifrån, stående vågor, full gas framåt ger vanligtvis 6 knop - vi gjorde 0,5 knop. Tjena! Det virvlade och frustade och Kairos slängdes som ett nötskal runt virvlar och höga vågor. Efter väl utförd infart möts vi av unicorn-fiskar, glasklar sikt på 11m och total stiltje i atollen. Paradis.

Väl emottagna av barn och läkare i byn så ska vi nu sätta mig (blindtarmsungen) på ett flygplan till Papeete (Tahiti).
Apae!

Ensam på atollankringen...