S/Y KAIROS: Snurra runt på Sal och segla till Boa Vista

Söndagen i Palmeira var en tjusig liten folkfest, varenda kotte tog sig ut för att köpa grillspett och fiskgryta från gatan, lyssna på musik och käka popcorn i plastpåsar. T o m mc-knuttarna var nere och varvade sina hojar för fnittrande småbrudar... Tokhärlig stämning och billig bira, vad mer kan man begära! Vi spenderade några fler kvällar på Barlavento Club, ett röjigt litet hak med känslosamma biljardspelare, skön och hög musik och ja, allt precis som det ska vara.

Sal är en liten ö med oerhört sympatisk befolkning. Vars du än vänder dig så är alla glada och trevliga, trots stor fattigdom. I Santa Maria drar krims-krams-säljare från fastlandet, oftast Senegal, ner det charmiga intrycket genom att vara påstridiga, jävliga och en allmän turistplåga. De äkta Kap Verdianerna trivs inte heller med läget men hey, c'est la vie. De har dock öppnat en liten market som heter "real Cabo Verde" om man har vägarna förbi, och till skillnad från importerade träskulpturer från fastlandet så säljer de bara saker som tillverkas på ön - och utan en tjattrande försäljare över axeln.
Fast nu tillverkar de ju inte så mycket på ön.
Sal har varit en tillverkningszon för just salt (svårgissat!) men är det inte längre. I dagsläget kan man inte ens täcka öns egna behov av salt, så man satsar hårt på turismen istället och eftersom vi har testat kite-beach, badat på stranden i Santa Maria och knatat några varv i Espargos så tänkte vi slå en flukt på Salinas och Pedra de Lume, en liten fiskeby i anslutning som står på intresselistan för UNESCOs världsarv.
Gött nog så fick vi sällskap av en Francoise från nyanlända grannbåten Nerthus och tog en taxi upp till salttaget.
För det facila priset av €5 får man åtnjuta upplevelsen av att som ett litet flöte fnittra runt i saltbassängerna och försöka ställa sig rätt upp för att doppa fötterna i den varma leran på botten... Efter badet är man vitdammig av små saltkorn och lemmarna stelnar snabbt, tänk Terminator 2.
Klart värt ett besök!

Pedra de Lume är en rätt övergiven liten fiskeby där man mest kan spankulera omkring och se på rostiga vrak och strandfynd. Pittoresk, och öde. Världsarv... Vete fan...

OCH! Efter mycket om och men, och själva anledningen till att vi fastnat så länge på Sal, äntligen fick vi tag på varsin kite! Vi träffade på Rod och Sheena som har en skola på stranden och gick med på att sälja oss sina egna gamla kites, i tursamt nog samma storlekar som vi själva hade tänkt oss... Angies kite heter sålunda Sheena (I will take great care of Sheena!) och Bennys heter Rod. (No promises made here!) Efter detta förlösande inköp kände vi att vi kunde segla vidare mot Boa Vista. Vi tänkte ta en till hamn på Sal på vägen (Murdeira), men där var det protected area som inte stod med i vår 11 år gamla pilotbok och vi fick segla vidare på dirren...

... så vi slängde i en liten squid och fick 1m dorado på kroken!

Att komma fram till Boa Vista är lite samma sak som Sal. Ankom gärna dagtid. Hade vi planerat för Boa Vista så hade vi seglat tidigare, men nu var det som vanligt och vi kom fram till Porto de Sal Rei precis när svärtan lagt sig. På sjökortet ligger hela ön 0,3Nm fel så när vi låg gott och väl utanför ön visade programmet att vi låg någonstans mitt på land. Kan man inte kolla på sjökortet och ser man inget så får man köra efter djupkurvan, tänkte Benny och tog oss in oerhört snyggt efter pilotboken och fish findern!

Så vi hänger ett tag i en bukt med klart vatten och vita stränder, vi får väl se hur mycket vi kan rasta Rod och Sheena i denna frånlandsvind...

Kap Verde är inte en ö, som man kanske inte kommer ihåg från geografilektionerna. Utan likt
Kanarieöarna eller Azorerna finns det ett helt gäng att lägga på minnet!
Här är hela arkipelagen, och vi tänkte dra igenom den norra delen... En del iaf.