tisdag 24 juli 2018

Nörjä Svärje


Angie här!

Eftersom seglingsbeskrivningar skiljer sig stort från varandra och Benny äntligen har fått fart på sina inlägg så tänkte vi ruska om med en dubbeluppdatering.

I norska Kristiansand köpte vi dyr burköl, ännu dyrare havremjölk och svinbillig rökt makrill. Jag hörde även någon muttra om exceptionellt dyr motorolja, vilket man kan tycka att de borde langa billigt på tapp jämte sin Hansa-bira. Snåla ålar! Fredag 13e var vi på väg att släppa marinan när en norsk båt tar sig in och ska granna upp sig. Han missar efter några försök sin boj i lovart, driver ner mot vår, fångar den och stänger därmed in oss med sin bojlina. Vilken han sedan själv fastnar i. Och spottar och fräser frenetiskt med sin bogpropeller för att ta sig ur. Går inte. Han driver bara närmre och närmre Kairos vindroder, trasslar om möjligt in sig ännu mer och sitter nu fast i tre båtars bojtampar. Två båtar bär av, en snubbe hoppar i, tre killar bogserar upp och en liten grabb guppar runt i sin dinge och rycker hjälplöst i ormboet av tampar som hänger på bojen. Kaptenen springer omkring med nya, assnygga, svarta mjuka tampar på däck, som han inte gör fast ordentligt innan de ska fästas på bryggan. Kvinnan står på sitt däck ovanför mig och ser skräckslaget på när jag besudlar deras vita däck med min fot som Saknar Snygg Seglarloafer. Det löste sig till slut och vi håller gott avstånd till norrmän med högblanka segelbåtar.

Men vafan, nu har ni läst om nya öar och schysst downwindssegling. Men blir aldrig någon sjösjuk? Johorå! Worry not, Angie har kräktips på gång! Jag har periodvis poppat Postafen som snacks, men minnet är kort och Nordsjön obarmhärtig. (Sjösjukan går ju permanent över efter 3-4 månader, sen är det väldigt sällan som den infinner sig på bussen till jobbet.) Och mitt vassa tips till dig som har en benägenhet att hänga som en liten disktrasa över relingen; Pasta. Torrt och utan sås eller lull-lull. Bara pasta. Du kan lugnt sitta och knapra på bit för bit med blicken fäst i fjärran, och, Och! Det hoppar upp i en liten degtuss och kommer på sin höjd att kännas som att du har slickat på en bit wellpapp. Smidigt!

Nåväl. Världsomseglaren från Solna satte sina potertoter på Vrångö och smällde en GB-glass. Sen köpte vi räkor från en GÖRGO FESKEHANDLARE, eftersom vi är stockholmare så fick vi pizzaräkorna som legat längst. Byn på Vrångö är en sjukt fin liten sommarpärla med trevliga klippor och toaletter precis överallt. Typiskt värt om du gillar vacker natur och inte drabbas av lappsjuka eller uttråkning i första laget, eller om du vill sitta iförd polotröja och med blicken i fjärran och se svår ut, medan din bok inte skriver sig själv på skrivmaskinen i stugan du hyrt.
Utanför Varbergs fästning finns en stor och fin ankring innanför hamnpiren med 4-5m asnice sandbotten. Men eftersom svenskar är flockdjur och härmapor så betalar man hellre pengar för att ligga och trängas vid bryggan, och vi kunde ligga själva och fundera på en ockupation av fästningen. Hur ser försvaret ut - skulle någon ens knyta näven i fickan? Finns det någon app för att avfyra kanonerna? Chansen att lyckas är ändå rätt stor. Vi valde mellanmjölksmedelvägen och betalade lite inträde för att titta på Bockstensmannen, spana på knappen som man tror rev upp ett hål i huvudet på Karl XII och... Tja, se en och annan foppatoffel på semester och själva hasa runt lite i presentshopen.

Seglingen till Falsterbo gick lite fortare än väntat, med lite medström och ett jävla tryck i seglen så gjorde vi typ 6-7 knop under hela natten. Vi stack på eftermiddagen, och på morgonkvisten passerade vi under Öresundsbron och fotade vindkraftverk som ett par riktiga turister. Tanken var att vi skulle passera någon gång på kvällen... Här får jag ett inhopp på jobbfronten, så nu får Benny segla vidare själv, igen. Nesligt att missa den bästa biten i Sverige, men vafan man ska ju ha råd med sittbrunnsbiran också!

Och världen, den är ju som bekant liten. Några timmar innan vi ska lämna Falsterbokanalen åt varsitt håll så förtöjer en ny båt bakom oss. Det seglande läkarparet som vi hade SSB-kontakt med när jag låg och ruttnade i en sjökoj med en ännu mer röten blindtarm. Grymt kul att få visa att man sprattlar och lever, och med deras hjälp. Tack!

//a

Kairos genom kanalen - mot Östersjön!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar